X
Annons
X
Recension

August Strindbergs hem I Strindbergs ”moderna” hem hörs nästan pennan

Det pietetsfullt restaurerade Strindbergsmuseet har öppnat igen. Halmhatten i tamburen och kaffebryggaren i salongen hör till de nya detaljer som tillkommit.

Foto: Janerik Henriksson/TT

Kaffebryggaren gurglar, det klinkas på pianot, någon harklar sig, och telefonen ringer. Och där, fastnubbat på väggen vid telefonen, sitter det – ett halvt ark papper, fullskrivet med namn och nummer.

Fast det är inte det där solgula konceptpappret ”som det lyser av”, och som har gett namn åt en av världslitteraturens bästa noveller. Det är ett prosaiskt formulär som AB Stockholmstelefon tillhandahållit, och som är ”avsedt att uppsättas invid telefonapparaten och upptaga de abonnenter, hvilka från densamma oftast anropas”.

August Strindberg och Siri von Essen. Bilden något beskuren.

Foto: Strindbergsmuseet Bild 1 av 7

August Strindberg var en stor vän av ny teknik, så det är klart att han hade telefon i sitt sista hem.

Foto: Janerik Henriksson/TT Bild 2 av 7

Halmhatten i tamburen är ett nytt tillägg.

Foto: Janerik Henriksson/TT Bild 3 av 7

Strindbergsmuseet i Stockholm har varit stängt sedan i somras för en genomgripande renovering. Det mesta är sig likt, som arbetsrummet med de minutiöst ordnade pennorna på skrivbordet.

Foto: Janerik Henriksson/TT Bild 4 av 7
Foto: Janerik Henriksson/TT Bild 5 av 7
Foto: Janerik Henriksson/TT Bild 6 av 7
Foto: Janerik Henriksson/TT Bild 7 av 7
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X