Kristoffer Leandoer:I ständig rörelse mellan samtiden och döden

Bernard Noël (1930–2021).
Bernard Noël (1930–2021). Foto: Alberto Paredes/Alamy

Han sade sig vara en poet som kände fasa för poesin, samtidigt som han i sju decennier uthålligt visade den en lycklig omsorg. I veckan tystnade Bernard Noël, en av den franska efterkrigspoesins mest tongivande röster.

Under strecket
Publicerad
Annons

I tisdags försvann den siste av den franska 1900-talspoesins stora när Bernard Noël vid 90 års ålder avled på sjukhus i Laon. Han blev hjälte för en hel generation unga fransmän när han år 1973 som den siste franska författaren någonsin fälldes för osedlighet i en uppmärksammad tryckfrihetsrättegång, där dåtidens främsta franska intellektuella trängdes i vittnesbåset. Boken hette ”Nattvardsslottet” och hade först givits ut under pseudonymen Urbain d’Orlhac, eftersom dess författare egentligen inte ville hålla på med litteratur: Bernard Noël hade lämnat poesin efter en enda diktsamling år 1954, ”Extrait du corps”, och arbetade som journalist och aktivist. Hans djupa engagemang för frihetskampen i Algeriet tycktes oförenligt med litterärt skapande: var det inte obscent att syssla med sina dikter när människor samtidigt torterades till döds av ens egna landsmän? 

Annons
Annons
Annons