Maxim Grigoriev:I Pessoas författarskap är jaget allt och inget

”Jag tänker men jag finns inte till” är ett känt gatukonstverk i Lissabon som sammanfattar Pessoas världsbild. 
”Jag tänker men jag finns inte till” är ett känt gatukonstverk i Lissabon som sammanfattar Pessoas världsbild. 

Få modernister har blivit så mytomspunna som den portugisiske författaren Fernando Pessoa. I en stor nyutgiven biografi gör Richard Zenith upp med flera av dessa myter och tecknar bilden av en människa som under hela sitt liv betraktade sitt jag som en tom plats.

Under strecket
Publicerad
Annons

Jag är det ingenting runt vilket allting kretsar”, heter det i ”Orons bok”. Det är inte omöjligt att den delvis megalomane portugisiske poeten Fernando Pessoa (1888–1935) anade att han en dag skulle stå staty på det fashionabla Chiado-torget i Lissabon. Däremot hade nog inte ens han kunnat föreställa sig att hans ansikte och hatt skulle synas på varenda mugg och frukostbricka i stadens souvenirbutiker. På samma sätt som Joyce skrivit in sig i Dublin, har Pessoas oavslutade ”Orons bok” impregnerat Lissabon med bilden av den folkskygge kontorsråttan Bernardo Soares, ett bokhållarbiträde som lever ett stilla liv på Rua dos douradores i de eleganta handelskvarteren, arbetar på ett kontor om dagarna och ägnar sig åt metafysiska spekulationer om kvällarna. Pessoas vemodiga författarskap liknar Lissabons disiga sju kullar: det finns ingen portugisisk författare som inte måste förhålla sig till det – och till dem. Det brukar skojas om att landets fyra största diktare under 1900-talet var Pessoa.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons