Annons
X
Annons
X

”Parkour får en att känna sig fri”

Inte så mycket regler, stor frihet och en oändlighet av nya tricks att lära sig. Joel och Thelma håller på med parkour och älskar det.

Thelma, 16, och Joel, 12, bytte friidrott och fotboll mot parkour som de tycker är en fri sport med oändligt många tricks.
Thelma, 16, och Joel, 12, bytte friidrott och fotboll mot parkour som de tycker är en fri sport med oändligt många tricks. Foto: Tomas Oneborg

Den gamla pansarvagns­hallen i Sundbyberg är 900 kvadratmeter stor och har ungefär tio meter i takhöjd. Hallen, som invigdes i början av februari, är en av Sveriges allra största och perfekt att ­utöva parkour i.

Ordet parkour är franska och kommer från ”parcours du combattant”, vilket betyder hinderbana.

Det är ungefär så sporten går till också – att ta sig från punkt A till B så snabbt och effektivt som möjligt. Det är själva grunden för sporten, som började bli populär i Sverige i början på 2000-talet.

Annons
X

I dag håller cirka 15 000 personer i Sverige på med parkour. I hela landet finns det ungefär 150 föreningar, vilket gör att man kan träna parkour nästan överallt oavsett var man bor.

–  Sporten har vuxit väldigt mycket med sociala medier. ­Parkour gör sig väldigt bra i ­sociala medier – mycket ser coolt ut, säger Jesper Eriksson, 27 år, som jobbar som verksamhetschef på parkourföreningen Street Mentality.

Thelma och Joel tycker att tjusningen med parkour är att det är en självständig sport med få regler. ”Parkour får en att känna sig fri”, säger Joel. Foto: Tomas Oneborg

Det var just genom sociala ­medier som Thelma och Joel blev intresserade av sporten.

–  Jag såg en massa ­videor på Youtube, jag tyckte det såg väldigt coolt ut och blev intresserad. En kompis höll på med parkour, så jag hängde med honom en gång och sedan har jag fortsatt, berättar Thelma.

Joel hade också en kompis som höll på med parkour, och på en skolrast testade de tillsammans.

–  Det var fett kul! Efter det ­kollade jag på en massa klipp och övade själv i ungefär ett år innan jag började träna hos Street Mentality, säger han.

Nu har båda hållit på med parkour i två, tre år. Några gånger i veckan tränar de i sin förening, och ett par gånger i veckan tränar de själva när det är bra väder utomhus. Då är de ofta i stan där det finns mycket trappor och liknande, eller i skogen där man kan hoppa mellan stora ­grenar, stenar och stubbar.

Parkour är inte så inriktat på tävling som många andra sporter.

–  Jag höll på med friidrott innan. Men jag tröttnade på att hela ­tiden försöka nå nya höjder och springa snabbare. Det blev bara en jakt på resultat, och som att man glömde bort själva idrotten, säger Thelma.

Joel spelade fotboll innan, och han tycker också om att parkour är mer fritt.

–  Jag tycker om att det inte är så mycket regler, att man gör som man vill. I till exempel fotboll är det så mycket som är bestämt kring vad man får och inte får göra, säger han.

”Det är mycket gemenskap inom parkour”, säger Joel. Foto: Tomas Oneborg

Båda två tycker också om att åldrar, kön och kunskaps­nivåer blandas.

– Alla är på olika nivåer, och då finns det alltid någon som är bättre som kan lära en saker. Det är mycket gemenskap inom ­parkour, säger Joel.

– Det finns alltid något nytt att lära sig. När man klarar ­något man kämpat för stärks ens självförtroende och man blir glad, ­säger Thelma.

Annons
Annons
X

Thelma, 16, och Joel, 12, bytte friidrott och fotboll mot parkour som de tycker är en fri sport med oändligt många tricks.

Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 3

Thelma och Joel tycker att tjusningen med parkour är att det är en självständig sport med få regler. ”Parkour får en att känna sig fri”, säger Joel.

Foto: Tomas Oneborg Bild 2 av 3

”Det är mycket gemenskap inom parkour”, säger Joel.

Foto: Tomas Oneborg Bild 3 av 3
Annons
X
Annons
X