Karin Thunberg:Min självbild kraschade första karantänveckan

Karin Thunberg
”Jag lägger örat mot min väns gravplats, hon brukade ju ha svar på det mesta. Men marken är kall och tyst.”
”Jag lägger örat mot min väns gravplats, hon brukade ju ha svar på det mesta. Men marken är kall och tyst.” Foto: Fredrik Sandberg/TT

Så mycket följde med coronakrisen. En ny hjälpsamhet vaknade – samtidigt som grupper ställdes mot varandra. Min egen självbild som Filifjonkan kraschade redan första karantänveckan.

Under strecket
Publicerad
Förlaget
Foto: Förlaget
Annons

Just innan mörkret sänker sig över kyrkogården tänder jag ett ljus på min bästa väns grav. Försöker förklara varför det inte blev några påskliljor, att vi över 70 ska avhålla oss från att gå i affärer.

Att be barn och grannar handla det mest nödvändiga räcker gott. Att därtill be någon ränna in och köpa blommor känns som överkurs. Eller rättare sagt, de blommor som blev köpta behövde vi själva. Som solljus på köksbordet, som tröst i en tid när vi tvingats vänja oss vid att be om hjälp, inte förmår klara oss själva. Även om våra kroppar, än så länge, fungerar lika bra som de gjorde för en månad sedan.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons