Annons

I konstkriget vinner skönheten

Under strecket
Publicerad

FIGURATIVT MÅLERI | INTE NAZISM

Att det traditionella provocerar är den givna slutsatsen av sommarens stora kulturstrid om det figurativa måleriet.
Axess -redaktören Johan Lundbergs och konstnären Christopher Rådlunds utställning av samtida föreställande verk i Edviks konsthall, och deras medföljande bok
Figurationer (Atlantis), har rört upp häftiga känslor på landets kultursidor.

Bland de kritiker som ivrigt sågat utställningen gick
Sydsvenskans Eva Ström allra längst. I två inlägg (25/7, 30/7) formulerade hon med tydlighet vad andra bara har antytt: figurativ konst är intimt förknippad med totalitära – eller mer precist, nazistiska – tanketraditioner.

Det ligger förvisso något i detta. Nazismen var besatt av att radera ut modernistisk ”judenkunst” och använde sig av föreställande motiv för att förhärliga ideologin. Men därmed inte sagt att figurativ konst
i sig härbärgerar totalitära politiska budskap.

Om man, som Eva Ström och somliga andra kritiker, dessutom väljer att fira modernistisk konst bör man vara särskilt försiktig men den typen av uttalanden. Såväl fascismen som kommunismen beundrade och allierade sig med den modernistiska traditionen.

Annons
Annons

Figurativ konst anknyter naturligtvis till någonting helt annat än nazism: skönhet. De vackraste motiven bär på påminnelser om hur fantastisk människan är och vad hon är förmögen till. Som man en gång såg upp till de religiösa berättelserna har modernare varelser sett upp till målningar av Dante Gabriel Rossetti och John Singer Sargent och kunnat tillgodogöra sig ett liknande slags innehåll.

Det ska sägas att flera av de nyare verk som figurerar i Figurationer inte är särskilt sköna, snarare platta och uddlösa, men det är en konsekvens av att föreställande konst under många år ratades på utbildningarna. Det tar ett tag att lära om den nedärvda kunskap som straffades ut och avfärdades som kitsch och hötorgskonst.

Den föreställande konsten har tiden för sig. Gallerierna i Berlin, Europas konstcentrum, ställer nästan uteslutande ut figurativa verk. Också i USA är traditionella genrer mycket populära. Marknaden efterfrågar lystet föreställande bilder. Men överallt lyser svenska konstnärer med sin frånvaro. Vår roll i konstvärlden är marginell. Andra tar upp större plats. Men en ny generation av svenska figurativa målare vänder åter blicken mot det vackra. Kanske kan de göra avtryck, om de inte måste höra att vad de skapar är naziestetik.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons