Annons
Recension

En iskall vind drog genom Sverige. Mordet på Olof PalmeI konspirationens gränsmark

Ett ambitiöst försök av Lars Borgnäs att bena upp gåtan kring mordet på Olof Palme går tyvärr förlorat i konspiratoriskt tänkande. Konspirationer diskuteras i en ny bok av Erik Åsard.

Under strecket
Publicerad

Det är i dag tjugo år sedan Olof Palme mördades. Under årens lopp har flera olika personer varit misstänkta. Polisen anhöll först ”33-åringen”, den slog sedan in på PKK-spåret, för att slutligen utpeka Christer Pettersson. Bland privatspanare och journalister har ett otal uppslag figurerat, som alla haft det gemensamt att de laborerat med idén om en konspiration. Hit hör påståendena att endera apartheidregimen i Sydafrika, CIA, Irak, Boforsaffären, tyska vänsterextremister eller svenska högerextremister låg bakom mordet. Journalisten Lars Borgnäs, som gjort flera radio- och tv-program om mordet, gör i En iskall vind drog genom Sverige. Mordet på Olof Palme ett ambitiöst försök att bena upp mordgåtan. Borgnäs framställning bygger på en uppdelning i oplanerade respektive planerade mord med antingen en ensam gärningsman eller en grupp av gärningsmän. Han väljer att
koncentrera sig på två av dessa kategorier, nämligen oplanerat mord - en ensam mördare och planerat mord - en sammansvuren grupp. I bokens första del går Borgnäs igenom allt som kan tänkas tala mot att en ensam vettvilling - Christer Pettersson - kan ha utfört dådet. Framställningen bygger här på en detaljrik granskning av vittnesmålen i mordfallet. Borgnäs vill visa att de olika vittnena på nästan alla punkter kommit med skiftande uppgifter: ingen tycks ha sett mördarens ansikte, heller inte Lisbeth Palme, alla beskriver mördaren på olika vis, ingen vet med säkerhet om någon följde efter paret Palme från biografen Grand, ingen verkar veta om det väntade en eller flera män utanför biografen Grand, och så vidare. Vad angår Lisbeth Palme söker Borgnäs så tvivel om hennes vittnesmål med hänvisning till olika experter och åklagarens formella fel vid förhör och konfrontation. För den som länge följt debatten om mordet är det uppenbart att Borgnäs härvid inte tillför något nytt i sak. Han har otvivelaktigt
rätt när han pekar på en del slarv och misstag i polisutredningen, men han är långt mindre övertygande när han hävdar att hela idén om en ensam mördare är uttryck för en låsning från polisens sida, ett villospår som är resultatet av utredarnas tunnelseende.

I bokens andra del framlägger Borgnäs den tes han drivit i en rad program, nämligen att mordet hade sitt upphov i en sammansvärjning bland högerextremister inom polisen, Säpo och försvaret. Allmänt sett har Borgnäs här en poäng, nämligen att mordet hypotetiskt sett kan ha emanerat ur antingen en internationell eller en nationell konspiration. Den förra hypotesen - PKK-spåret - drevs envetet av polisen under Hans Holmérs ledning, medan den senare tesen däremot aldrig har blivit föremål för en samlad undersökning. Det borde den ha blivit och Borgnäs har helt rätt i att det är en brist att så aldrig blivit fallet. Men vad finns, eller fanns, som tyder på en nationell sammansvärjning? Borgnäs gör en stor ansträngning att ställa samman de omständigheter
som talar för hans tes.

Annons
Annons
Annons