Annons
Krönika

Carl-Johan Malmberg:I känslotumultets allra innersta

Thomas Mann 1943 under exilen i USA.
Thomas Mann 1943 under exilen i USA. Foto: Fred Stein/TT

I Thomas Manns romansvit ”Josef och hans bröder” skildras en av litteraturhistoriens mest djupborrande begärsskildringar. Det skriver Carl-Johan Malmberg som minns läsningen av en vanvettig passion bortom könsroller.

Under strecket
Publicerad

Egentligen har jag inte gjort något annat i livet än läst. Visst, jag har rest, träffat vänner, ridit hästar, lyssnat på musik, druckit vin, skrivit – men när allt kommer omkring tycker jag mig bara ha läst – och lagt dikter och prosa på flera språk på minnet. Det sker liksom automatiskt. Mitt minne är ljud – jag ser inte bokstäverna framför mig utan hör dem som ett slags inre ekon. Som nu, när jag påminns om Thomas Manns romansvit ”Josef och hans bröder”, genom Hans-Roland Johnsons utmärkta understreckare om den tyska nyutgåvan av romanerna (SvD 11 juli). Jag hör de tre magiska inledningsmeningarna från första delen, ”Jakobs upplevelser”, i Nils Holmbergs översättning:

”Djup är det förgångnas brunn. Måste man icke kalla den outtömlig? Detta även, ja kanske i synnerhet när det endast och allenast är människan och hennes förflutna varom vi tala och spörja, människan, detta gåtfulla väsen, som i sig innesluter vår egen naturligt glädjefyllda och övernaturligt eländiga tillvaro och vars hemligheter, begripligt nog, är A och O för allt vårt talande och spörjande, det som skänker vårt talande dess trångmål och lidelse, vårt spörjande dess enträgenhet.”

Annons
Annons
Annons