I Israel handlar nostalgi om offrade ungdomar

Under strecket
Publicerad
Annons

Israel är nostalgikernas förlovade land. Visst ägnar man sig även i andra länder åt trånande återblickar, tänk bara på den svenska längtan tillbaka till ”barndomens somrar”, solen som dag efter dag utgöt sitt skimmer över de röda stugorna och de rena vattendragen.
Den israeliska nostalgin är av ett helt annat slag. Den handlar om flydda tiders idealistiska män och kvinnor, helst ungdomar, ivriga att offra sina egna drömmar och behov, och till sist även sina liv, i tjänst hos en idé, ett ideal.
I ett par nya böcker hyllas två unga kvinnor av detta slag. Bägge har de sina rötter i Jishuv, det judiska samhället i Palestina före den israeliska statens grundande.
Zahara Leviatov deltog i våghalsiga och livsfarliga aktioner mot landets dåvarande brittiska ockupationsmakt. Hon dog endast 21 år gammal när hennes plan, under en övningsflygning, kraschade över Jerusalem. Under sitt korta liv hann hon med flera intensiva kärleksförbindelser som alla, inte oväntat, slutade med den älskades offerdöd i kampen för det
judiska hemlandet.

Zosha Posnanska, av ”fin” polsk-judisk familj, kom till Palestina 1925, för att tillsammans med en grupp unga pionjärer grunda en ny kibbutz. Zosha lämnade senare kibbutzen av ideologiska skäl, men förblev trogen sionisternas ideal att bli till råmaterial åt en ny människa i en ny värld.
Hon trodde dock att endast kommunismen kunde skapa denna nya, bättre värld.
Under andra världskriget befann sig Zosha, på partiets uppdrag, i Bryssel som en viktig medlem av den berömda kommunistiska spionorganisationen ”Röda orkestern”. När hon 1942 greps av Gestapo var hon den enda som hade koden till Röda orkesterns radioförbindelse med Moskva. När Zosha kände att hon inte längre kunde uthärda den fruktansvärda tortyr hon utsattes för hängde hon sig i sin fängelsecell. Tyskarna fick aldrig koden.

Annons
Annons
Annons