X
Annons
X
Foto: Andrew Shaylor/IBL

I Ishiguros värld är vi alla tjänare

Kazuo Ishiguro har i bok ­efter bok beskrivit hur vi försöker anpassa oss till sociala maktspel. Det är inte utan att Svenska Akademien efter de senaste veckor­nas turer borde ha lyssnat mer på sin Nobelpristagare, menar Kristoffer Leandoer.

Butlern Stevens har ett problem. Hans nye arbetsgivare, amerikanen mr Farraday, har börjat skämta med honom. Redan när Stevens kommer in med frukostbrickan levererar mr Farraday de första lustigheterna, och motvilligt inser Stevens att han inte bara förväntas förstå och uppskatta sin arbets­givares kvickheter, utan även returnera dem: han måste skämta tillbaka. Stevens har byggt ett långt och enligt honom själv framgångsrikt yrkesliv på att oavsett situation inte röra en min; och bygger dessutom i hög grad sin identitet som yrkesman och människa på ett enda begrepp: värdighet. Han kan till nöds förstå andras skämt, men absolut inte komma med egna. Och nu måste han. 

Eller? Ingår det verkligen i hans uppgifter som butler att vara rolig? Stevens gör så gott han kan. Han försöker lära sig vad humor är, hur den fungerar och hur den tillämpas. Han införskaffar böcker med roliga historier som han med stort allvar studerar sent om kvällen i sitt karga sovrum. Han gör små försök att vara lustig som för det mesta går spårlöst förbi; åtminstone uppfattas de inte som uttryck för humor. Läsaren av "Återstoden av dagen" uppfattar mr Farraday som en hygglig och omtänksam arbetsgivare, som knappast har en aning om vilka kval hans skämt orsakar. Han bara skämtar, för sådan är hans natur: han finner ingen orsak att lägga band på sig. Skulle han göra det om han anade vad han ställde till med?

Foto: Andrew Shaylor/IBL Bild 1 av 2
Foto: Andrew Shaylor/IBL Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X