Annons

Per-Arne Bodin: I huvudet på en ukrainsk nomad

Jurij Andruchovytj söker i sitt författarskap efter det nya Ukrainas identitet. Hans karnevaliska estetik vittnar om känslan av hemlöshet i glappet mellan imperiet och självständigheten.

Publicerad

Den postsovjetiska ukrainska litteraturens intressantaste gestalt är Jurij Andruchovytj. Han är inte en produkt av den orangea revolutionen, snarast är den orangea revolutionen en produkt av honom och hans generation med dess krav inte bara på politisk självständighet för Ukraina, utan också på en uppgörelse med det sovjetiska förflutna och en fullständig tankefrihet. Andruchovytj har redan erhållit en något oväntad klassikerstatus och president Jusjtjenko har nämnt honom som sin favoritförfattare. Hans verk finns översatta till engelska, tyska, franska och finska, men däremot inte till svenska.

Den moderna ukrainska litteraturen har under hela sin 200-åriga existens hämmats av två faktorer: för det första har den utsatts för ett kolonialt förtryck från Ryssland med censur och diktat i allt från ortografi till val av ämne. För det andra har den på grund av detta koloniala beroende tvingats ägna mycket kraft åt kampen för nationellt oberoende vilket gjort att den förvisso blivit intensiv och full av nationella känslor, men samtidigt understundom provinsiell och därför har den också haft svårt att vinna terräng i resten av Europa. Det finns dock en ukrainsk litteratur av världsklass som ännu är i stort sett oöversatt.

Annons
Annons
Annons
Annons