I ett kollektivhus behöver ingen vara ensam

Hur är det att äta middag tillsammans med andra familjer nästan varje dag? Det vet barnen i kollektivhuset Kupan.

Publicerad
Joehl, Siri, Vera och Irice är alla uppvuxna i kollektivhuset Kupan i Älvsjö i Stockholm. De har känt varandra hela livet.
Joehl, Siri, Vera och Irice är alla uppvuxna i kollektivhuset Kupan i Älvsjö i Stockholm. De har känt varandra hela livet. Foto: Adam Wrafter

I kollektivhuset i Stockholm där Joehl, Irice, Vera och Siri bor har alla familjer egna lägenheter. Men i huset finns också ett lekrum med ribbstolar och stora mattor, ett målarrum och ett ungdomsrum med tv-spel.

– Jag brukar säga att det nästan är som en internatskola. Man bor i egen lägenhet men kommer ner och äter middag som i en matsal, berättar Vera.

Matsalen ligger längst ner i ­huset. Här äter alla middag tillsammans flera dagar i veckan. Vill man inte så måste man inte äta där, men alla vuxna måste turas om att laga mat i köket.

– Vi äter i matsalen på var­dagarna men inte på helgerna. På sommarlovet är matsalen stängd så då äter vi i lägenheten, berättar Joehl.

Det bästa med att bo i kollektivhus är att det är enkelt att träffa kompisar, tycker barnen. Det är bara att åka längst ner i huset.

– Man har alltid någon att vara med. Och man känner alla. Det är mysigt, säger Vera.

I kollektivhuset finns ett lekrum med ribbstolar och stora mattor.
I kollektivhuset finns ett lekrum med ribbstolar och stora mattor. Foto: Adam Wrafter

I bland är det filmkvällar och när det var ”Eurovision song contest” i våras satt många och tittade ihop. Påskbord och julbord äter man tillsammans.

Alla fyra är vana vid att ha många vuxna runt sig och känner de flesta som bor i huset. Det tycker de är skönt.

– Min pappa bor inte i kollektivhus. När jag bor hos honom och ser någon granne så vet jag inte om jag ska säga hej och det blir lite stelt. Jag känner ju inte dem, säger Vera.

Även om man bor i kollektivhus måste man ibland få vara ensam. Då är det skönt att kunna gå in till sin egen lägenhet. Det tycker ingen är konstigt.

– Om man har haft en jobbig dag i skolan till exempel så får man säga att man inte orkar ses eller att man måste vila, säger Irice.

De flesta av deras kompisar är numera vana vid att de bor på ett lite ­annorlunda sätt. Men när de var yngre tyckte många att det var häftigt att ha ett lekrum hemma.

– Mina kompisar ville alltid vara hos mig. I början var det roligt men sedan blev det lite tråkigt att de alltid ville vara i lekrummet. Jag hade ju varit där så mycket redan, säger Siri.

I huset finns en byteshörna där man kan lämna sina gamla kläder – och hitta nya. ”Jag har hittat en klänning här en gång”, säger Siri.
I huset finns en byteshörna där man kan lämna sina gamla kläder – och hitta nya. ”Jag har hittat en klänning här en gång”, säger Siri. Foto: Adam Wrafter

Vill ni fortsätta bo så här när ni blir vuxna?

– Nej. Jag vet ­redan allt om hur det är, så då kanske man vill testa något nytt. Jag vill i alla fall bo i villa, för då har man en egen tomt, säger Vera.

– Jag skulle vilja bo i radhus, för då har man grannar som man kan träffa när man är ute, säger Irice.

Men Joehl vill fortsätta bo i kollektivhus.

– Man lär känna fler människor. Och om man själv får barn så kan andra vuxna hjälpa till med barnen och vara barnvakt, säger han.

Prova SvD Junior junior.prenservice.se
Annons

Joehl, Siri, Vera och Irice är alla uppvuxna i kollektivhuset Kupan i Älvsjö i Stockholm. De har känt varandra hela livet.

Foto: Adam Wrafter Bild 1 av 3

I kollektivhuset finns ett lekrum med ribbstolar och stora mattor.

Foto: Adam Wrafter Bild 2 av 3

I huset finns en byteshörna där man kan lämna sina gamla kläder – och hitta nya. ”Jag har hittat en klänning här en gång”, säger Siri.

Foto: Adam Wrafter Bild 3 av 3
Annons
Annons
Annons