Annons

Arne Melberg:I döda essäisters livfulla sällskap

Genom sina vardagsbetraktelser uppfann Michel de Montaigne essän på 1500-talet. Antoine Compagnons succébok ”En sommar med Montaigne” ger hopp om essäns fortsatta vitalitet i it-åldern.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Michel de Montaigne (1533–1592).

Foto: STEFANO BIANCHETTI/CORBISBild 1 av 1

Michel de Montaigne (1533–1592).

Foto: STEFANO BIANCHETTI/CORBISBild 1 av 1
Michel de Montaigne (1533–1592).
Michel de Montaigne (1533–1592). Foto: STEFANO BIANCHETTI/CORBIS

**Michel de Montaigne **var den förs­te som kallade det han skrev för essä (essai), när han gav ut den första volymen av sina arbeten 1580. Men han fick snart efter­följare: bara några år senare kallade engelske Francis Bacon det han skrev för essay. Uppfinningen utvecklades i tidningar och tidskrifter i England på 1700-talet och spred sig över världen på 1800-talet och vidare in i vår tid, i Sverige särskilt under 1900-talet. Essän var vid det laget mångförgrenad och i dag kan som bekant allt från skoluppsatser till avhandlingar kallas essäer. Samtidigt har essän förblivit svårplacerad i bibliotekshyllorna: den är inte riktigt skönlitteratur och inte riktigt sakprosa heller, men lite av varje. Essän ­ägnas gärna högstämda hyllningar och praktiseras av många men den får inte plats i exempelvis August­prisets kategorier

Annons
Annons
Annons