Arne Melberg:I döda essäisters livfulla sällskap

Genom sina vardagsbetraktelser uppfann Michel de Montaigne essän på 1500-talet. Antoine Compagnons succébok ”En sommar med Montaigne” ger hopp om essäns fortsatta vitalitet i it-åldern.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Michel de Montaigne (1533–1592).

Foto: STEFANO BIANCHETTI/CORBIS
Annons

Michel de Montaigne var den förs­te som kallade det han skrev för essä (essai), när han gav ut den första volymen av sina arbeten 1580. Men han fick snart efter­följare: bara några år senare kallade engelske Francis Bacon det han skrev för essay. Uppfinningen utvecklades i tidningar och tidskrifter i England på 1700-talet och spred sig över världen på 1800-talet och vidare in i vår tid, i Sverige särskilt under 1900-talet. Essän var vid det laget mångförgrenad och i dag kan som bekant allt från skoluppsatser till avhandlingar kallas essäer. Samtidigt har essän förblivit svårplacerad i bibliotekshyllorna: den är inte riktigt skönlitteratur och inte riktigt sakprosa heller, men lite av varje. Essän ­ägnas gärna högstämda hyllningar och praktiseras av många men den får inte plats i exempelvis August­prisets kategorier

Montaignes essäer har varit lika livskraftiga som de andra stora litterära uppfinningarna som kom ungefär samtidigt: den moderna romanen med Cervantes ”Don Quijote” och det moderna dramat med Shakespeare. Jag har ett intryck av att Montaigne i vår tid är mer läst än någonsin: de senaste decennierna har det inte bara kommit flera nya utgåvor på originalspråket utan dessutom nya översättningar på exempelvis engelska, tyska, danska, norska, svenska. Jan Stolpes svenska översättning blev en oväntad succé som pocket runt 1990; häromåret publicerade han dessutom en nyöversättning, motiverad av att franska filologer har ändrat uppfattning om vad som gäller som Montaignes slutliga text. Stolpe översatte dessutom danske Bjørn Bredals introduktionsbok ”Humanist till häst” (1993) och Jean Starobinskis storartade genomgång ”Montaigne i rörelse” (1994). I dagarna följer Stolpe upp sitt uppdrag med en översättning av Antoine Compagnons ”En sommar med Montaigne” (Atlantis).

Annons
Annons
Annons