Annons
X
Annons
X

”Hyressystemet för museer har slagit fel”

Principerna för museers hyressättning har perverterats. Avsikten med systemet var aldrig att museer skulle tvingas flytta eller spara bort specialkompetens för att klara av marknadsbaserade hyror, skriver Olle Wästberg.

Museidebatten
Medelhavsmuseet huserar i en före detta banklokal.
Medelhavsmuseet huserar i en före detta banklokal. Foto: Karl Zetterström

Kulturdebatt

Hyrorna har blivit museipolitikens centralpunkt. När Världskulturmuseerna inte klarar hyrorna tvingas de flytta ihop och också minska på utställningar och personal. Museum efter museum avstår från att ersätta experter som lämnar.

De nuvarande principerna för statens hyressättning kommer från Proposition 1991/92:44. Jag var som statssekreterare i finansdepartementet ansvarig för propositionen, även om det var den tidigare regeringen, med Erik Åsbrink som ansvarig, som hade utformat förslagen. Den nya regeringens tillägg bestod främst i att säga att de renodlat kommersiella statliga fastigheterna, som blev Vasakronan, skulle börsnoteras.

Tanken med det nya upplägget var att kommersiella fastigheter inte skulle vara statligt ägda. Myndigheterna skulle inte länge få speciellt hyresanslag. Därmed skulle vanliga myndigheter – till exempel Länsstyrelsen i Stockholm eller Skolverket – få incitament att vara sparsamma med lokaler.

Annons
X

Fastigheter som hade kulturhistoriskt värde eller var ”ändamålsfastigheter” – till exempel fängelser, Skoklosters slott, Riksmuseet – skulle ägas av nyinrättade Statens fastighetsverk. För ändamålsfastigheter skulle, vilket riksdagens revisorer underströk 2001, självkostnad vara den naturliga utgångspunkten för hyressättningen. Statens fastighetsverk har dock valt att tolka detta som att ”en kostnadsbaserad hyra tillämpas som regel bara när en marknadshyra eller en marknadsliknande hyra inte kan användas till följd av att det inte finns några direkta jämförelseobjekt”.

Naturligtvis skulle Medelhavsmuseet vid Gustav Adolfs torg, som ligger i en lokal som en gång var bank, kunna hyras ut kommersiellt. Och därför blir det en marknadsbaserad hyra, som museet inte klarar av.

Detta var inte vår avsikt när systemet infördes. Museer och ändamålsfastigheter skulle ha en hyra som baserade sig på de reella kostnaderna. Det innebar i sin tur att myndigheter – som till exempel museer – måste förankra större ombyggnader i regeringskansliet för att få kompensation.

Hyrorna betalas till Fastighetsverket som ligger under finansdepartementet och verkets överskott betalas in till statskassan. Avsikten var att myndigheterna, som museer, ska kompenseras för hyreshöjningar, men att regeringen ska kunna göra en rimlighetsbedömning och prioritering.

När nu museihyror höjs för att följa Stockholms överhettade lokalmarknad innebär det en svältkur för museerna. Det utarmar Stockholms innerstad och gör staden mindre attraktiv som besöksmål. Och tvånget att skära i budgeten går ut över specialistkompetensen, det internationella samarbetet och möjligheten att göra tillfälliga utställningar.

Kulturministern deklarerar att museerna ska vara självständiga och ”på armlängds avstånd”. Det är bra när det gäller innehållet. Men hon är ändå ytterst ansvarig för museernas resurser. Om regeringen låter Statens fastighetsverk ta ut marknadshyror av museerna och inte kompenserar detta innebär det en utarmning av Sveriges museiverksamhet. Om inte den praxis som nu gäller bryts, kommer det att innebära att Nationalmuseum och Operan blir med fina lokaler men små möjligheter att driva verksamhet.

1991 års principer var rationella, men har med åren perverterats in i ett marknadstänkande som inte var avsikten för museerna.

Olle Wästberg

Annons

Medelhavsmuseet huserar i en före detta banklokal.

Foto: Karl Zetterström Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X