Hyresregleringen slår fullständigt fel
Ingen föreslår att en Mercedes ska kosta lika mycket som en Ford, men på hyresmarknaden tycks det vara en helig regel. Hyresregleringen är ett skolboksexempel på planekonomins misslyckande.
Alla som känner en ungdom i en större stad är väl bekanta med situationen. Ett förstahandskontrakt fås genom kontakter, svartköp eller evighetslång väntan. Alternativet är dyra och osäkra andra- tredje- eller fjärdehandskontrakt. Det är inte ovanligt att betala fem till tio tusen för ett rum, marginellt större än en garderob.
Att hyrorna hålls låga för den lyckliga skara som tagit sig in på den vita marknaden är alltså en klen tröst för den växande grupp som står utanför. Men det är inte bara ungdomar som drabbas. Människor som är nya i Sverige, eller nyseparerade utan kapital att köpa eget, är två andra exempel.