X
Annons
X
Recension

Fjärrskrift Hypnotiskt monotont

LÅNGLÄSNING Lotta Lotass nya verk är en 50 meter lång telexremsa med text utan interpunktion som också finns som film. Upplevelsen blir som att stint stirra mot de yttersta frågorna, skriver Fredrik Hertzberg.

Det är något obevekligt med telexremsan som rullas upp inför en, i Lotta Lotass senaste skapelse ”Fjärrskrift”. ”Fjärrskrift” är telex på militärspråk, och här har vi att göra med en serie ord som rullar fram långsamt och mekaniskt på en remsa medan telexmaskinen smattrar i en dryg timme. Den riktiga remsan finns i hundra exemplar à 50 meter, resten av läsarna är – praktiskt nog – hänvisade till en avfilmning.

Paralleller mellan skrift och film brukar ibland dras, och går då exempelvis ut på att båda har en utsträckning i tiden, eller att filmens tagning har vissa likheter med en mening. Här är det rent konkret en enda tagning av ord i versaler utan interpunktion, utan paus. Eftersom tempot är långsamt söker sig blicken lätt mot radslutet – det tillfälliga, allt är ju en enda lång rad – och tar alltmer nyfiket in texten, som sveper över en som vågor över medvetandets strand.

Lotta Lotass telexrulle med titeln ”Fjärrskrift” förmedlar en vision av språkets skörhet.

Foto: DRUCKSACHE Bild 1 av 2

Lotta Lotass nya skapelse Fjärrskrift är en 50 meter lång telexremsa.

Foto: EMI-SIMONE ZAWALL Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X