Annons
X
Annons
X

Hymla inte om krigets verklighet

KOLUMN

Så till slut, när regeringen inte kunde skjuta på beslutet längre, skickades Jasplan till Libyen.

För första gången på 48 år sätts svenskt stridsflyg in någonstans i världen och det var väl på tiden att piloterna får någon form av skarp erfarenhet, även om det i praktiken innebär att de bor på en bekväm bas och enbart kommer att övervaka flygförbudzonen.

Socialdemokraternas skäl till att begränsa insatsen så att Jasplanen inte fick delta i markangrepp var det mest pinsamma som hörts på länge inom svensk säkerhetspolitik.

Annons
X

”Det är känt att Gaddafi kan använda sig av barnsoldater och risken finns att han använder mänskliga sköldar. Det är inte rimligt för våra svenska soldater att behöva ta den risken”, förklarade Urban Ahlin.

Om ett svenskt Jasplan upptäcker att regeringstrupperna i Libyen anfaller rebellerna får piloten med andra ord inte ingripa utan ska istället kontakta exempelvis norska eller danskt plan. För även Ahlin anser att svenska piloter är lite finare än alla andra så är det uppenbarligen helt i sin ordning att en norsk eller dansk stridspilot utför grovjobbet.

Detta är ett hyckleri på gigantisk nivå av ett parti som länge låtsats som att Sverige är neutralt, trots att så inte är fallet. Sverige behöver inte det tramset, utan borde gå med i Nato, fullt ut.

Men det är som vanligt, tvehågsna politiker vill att Sverige deltar i internationella insatser så att de kan vinna poäng, men deltagandet ska bara vara lite grann och helst ska militären inte ta några som helst risker, för då kan opinionssiffrorna här hemma sjunka.

Huruvida insatsen är effektiv eller militären blir bakbunden av de insatsregler politikerna beslutat om diskuteras inte, och verkar inte heller ha någon betydelse. Ja, förutom för de soldater som befinner sig på marken och försöker uträtta någonting.

I Bosnien fick chefen för BA01, Ulf Henricsson, veta av Bildts regering att han borde ta det lite lugnare när hans soldater räddade människoliv i början på 90-talet. Till Kosovo skickade Sverige trupp nästan sist av alla.

Till Afghanistan skickade man soldater, och efter flera år också helikoptrar. Men något stridsflyg får inte delta, trots att det är de enda som kan hjälpa trupperna när de är anfallna och strider långt uppe i bergen.

Flygvapnet ska tydligen inte behöva smutsa ned sina händer allt för mycket, trots att armén har soldater på plats som bor i råtthål ute i terrängen, strider, skadas och dör.

Man hymlar till och med om de hårda striderna som utkämpats och vad de innebär. När arméinspektören i julas fick frågan om hur många motståndare som dödats av svenskar svarade han förmodligen ett femtontal, trots att alla vet att det handlar om betydligt fler.

Detta hymlande och oviljan att stå för att krig är brutalt, skitigt och blodigt drabbar i slutändan militären, som utför det som politikerna bett dem att göra. Därför är det dags att sluta låtsas och antingen skicka trupp, eller inte alls.

Johanne Hildebrandt är författare och krigsreporter. Hon är ny kolumnist på ledarsidan.
johanne.hildebrandt@schibsted.se

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X