Annons

Hyllade lärarens chock – hade gjort det mesta fel

Craig Barton.
Craig Barton. Foto: Malin Hoelstad

Craig Barton var en lyckad lärare. Trodde han. Ända tills han började titta på vad forskningen sa om hjärnan och inlärning. ”Jag var också tvungen att erkänna att mina elever hade kunnat göra mycket bättre ifrån sig.”

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Matteläraren från Manchester, Craig Barton, tog fasta på det han lärt sig om repetition.

Foto: Malin Hoelstad

En av Craig Bartons insikter är att lektioner inte behöver vara roliga för att vara bra.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Craig Barton är idag noga med att grunden i ett moment sitter innan han går vidare.

Foto: Malin Hoelstad

Det kan låta stöddigt, men jag var rätt framgångsrik som lärare.

Craig Barton var en av Storbritanniens mest hyllade mattelärare. Han skrev läroböcker, var nationell rådgivare i utbildningsfrågor. Han reste runt i landet och inspirerade andra lärare och han fick alltid högsta betyg av brittiska skolinspektionen. Eleverna älskade hans lektioner.

– Det kan låta stöddigt, men jag var rätt framgångsrik som lärare, säger han.

Och om eleverna inte förstod, då var det för att de inte ansträngde sig, resonerade Craig Barton.

– För mig var det rätt enkelt: när mina elever inte fattade, var det deras fel. Om jag lärde ut bråk på måndagen och de inte kunde det på tisdagen, då hade de inte varit uppmärksamma eller ansträngt sig tillräckligt.

Efter tolv år som lärare ställdes allt på ända.

Jag har gjort det jag har blivit lärd att göra, utan att ifrågasätta det.

Craig Barton hade dragit igång en podcast där han intervjuade andra lärare och forskare om utbildning. Han började också läsa om vad forskningen säger om inlärning, hjärnan och minnet. Och undan för undan insåg han att mycket av det han själv lärt sig och hur han själv undervisade var – fel.

Annons
Annons

Matteläraren från Manchester, Craig Barton, tog fasta på det han lärt sig om repetition.

Foto: Malin Hoelstad

– Jag hade egentligen aldrig läst böcker om utbildning. Jag har gjort det jag har blivit lärd att göra, utan att ifrågasätta det.

Ju mer han läste, desto mer fascinerad – och chockad – blev han. Varje sida var som en cliffhanger och varje bok som en olidligt spännande thriller.

Matteläraren från Manchester, Craig Barton, tog fasta på det han lärt sig om repetition.
Matteläraren från Manchester, Craig Barton, tog fasta på det han lärt sig om repetition. Foto: Malin Hoelstad

25 böcker, 300 forskningsrapporter och tre månader senare hade Craig Barton ifrågasatt allt han trodde var sant om lärande.

– Jag var också tvungen att erkänna att mina elever hade kunnat göra mycket bättre ifrån sig. Och det var jobbigt.

Samtidigt insåg han att han med rätt enkla grepp kunde ändra sin undervisning så att eleverna skulle lära sig bättre.

När SvD möter Craig Barton är hans bok Hjärnan i matematikundervisningen (Natur & Kultur), på väg att släppas på svenska och han är i Stockholm för att hålla föredrag för svenska mattelärare om just detta: hur man kan ta med kunskapen om hjärnan, inlärning och minne, i undervisningen.

Eleverna såg sig oroligt omkring. ”Mår ni bra i dag, Mr Barton?”

Det första han gjorde när han började förändra sitt sätt att undervisa, var att införa så kallade tysta genomgångar. Tidigare brukade han visa en powerpoint eller skriva upp ett problem på tavlan – samtidigt som han berättade och pekade. I dag vet han hur mycket skada det gör för problemlösningen – hjärnan klarar helt enkelt inte att läsa och lyssna på olika saker på en gång.

Annons
Annons

En av Craig Bartons insikter är att lektioner inte behöver vara roliga för att vara bra.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

– Samtidigt som eleverna skulle lyssna på mig, skulle de försöka läsa och lösa problemet jag ritat upp.

En morgon skrev Craig Barton i stället upp ett problem på tavlan under total tystnad och lät eleverna ta in det nya. Eleverna såg sig oroligt omkring. Efter några minuter räckte en av dem upp handen: ”Mår ni bra i dag, Mr Barton?”.

En av Craig Bartons insikter är att lektioner inte behöver vara roliga för att vara bra.
En av Craig Bartons insikter är att lektioner inte behöver vara roliga för att vara bra. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Nu är de vana vid tystnaden – och vet varför han gör som han gör. I början av varje termin visar Craig Barton en bild på hjärnan och arbetsminnet och förklarar hur det fungerar.

Det finns två nyckelidéer med hans nya sätt att undervisa: dels att se till att arbetsminnet, som lätt blir överbelastat, fylls med rätt saker, dels att se till att det han lär ut lagras i långtidsminnet, stannar där och är tillgängligt.

Jag trodde att prov var till för att jag skulle veta vad eleverna kunde.

En stor förändring var hans inställning till prov, något varken Craig eller hans elever hade gillat.

– Jag trodde att prov var till för att jag skulle veta vad eleverna kunde. Men eleverna gillade det inte, skrev de dåligt skulle föräldrarna få reda på det och de skulle få dåliga betyg. Och för mig tog det för mycket tid. Men forskning visar att jag hade helt fel.

I stället tog Craig Barton fasta på det han lärt sig om repetition. Forskningsstudier har visat att, för att vi inte ska glömma något vi lärt in, så behöver en information plockas fram regelbundet.

Annons
Annons

Craig Barton är idag noga med att grunden i ett moment sitter innan han går vidare.

Foto: Malin Hoelstad

I dag får hans elever tre mini-prov i veckan med tio frågor som går igenom moment de lärt sig, från förra veckan, förra månaden – eller för tre år sedan. Proven rättar de själva och diskuterar med bordsgrannen innan Craig går igenom eventuella svårigheter. Totalt tar det tre, fyra minuter.

– Även om jag undervisar något som eleverna tycker är jätteintressant, även om alla förstår och de löser sina ekvationer, så försvinner kunskapen om man inte plockar upp den igen.

Craig Barton insåg också att lektionerna inte behövde vara roliga för att vara bra. Han berättar om när han skulle lära eleverna bråk genom att skära upp rulltårtor i olika delar. Grädden skvätte, de skar, räknade och åt, hade hur kul som helst.

Något år senare pratade en elev fortfarande om tårtlektionen. Barton gladde sig åt den lyckade lektionen. ”Minns du vad lektionen handlade om?”, frågade han. Eleven såg frågande ut: ”Det var väl om… tårtor?”.

Craig Barton är idag noga med att grunden i ett moment sitter innan han går vidare.
Craig Barton är idag noga med att grunden i ett moment sitter innan han går vidare. Foto: Malin Hoelstad

Så ska lektioner vara tråkiga?

– Det eleverna minns, det är ytan. Matte ska inte bli tråkigt, men vi måste vara försiktiga och inse att de kommer att minnas upplevelsen mer än innehållet.

Det är när de nått framgång som de blir motiverade.

Mycket handlar om hur han tidigare såg på motivation, enligt Craig Barton.

Annons
Annons

– Jag brukade tänka att om du motiverar eleverna, då kommer de att bli framgångsrika. Men det är faktiskt tvärtom. Det är när de nått framgång som de blir motiverade.

Hur når du som lärare dit?

– Jag undervisar eleverna bättre. Jag har tysta genomgångar och jag funderar noga på vilka exempel jag använder. Jag är försiktig med deras arbetsminne. Jag har en mer aktiv roll i lektionerna.

I dag är Craig Barton noga med att grunden i ett moment sitter innan han går vidare. Han behandlar alla elever som nybörjare när det kommer till ett nytt moment.

Han betonar också vikten av automatisering. Att plugga in multiplikationstabellen må vara tråkigt, men all kunskap som är inlärd och fast i långtidsminnet, gör att det känsliga arbetsminnet belastas mindre.

– Tänk att eleverna får ett problem där det ingår multiplikation, att lägga ihop bråk och att lösa ekvationer. Är du nybörjare inom allt detta, då måste du inte bara behöva förstå uppgiften, du måste också fundera på hur multiplikation, bråk och så vidare, funkar. Det blir väldigt frustrerande.

Men om kunskapen är så pass inlärd att den är automatiserad, då kan kapaciteten i korttidsminnet ägnas åt själva problemet.

När du tittar på forskningen om arbetsminnet, så är det riktigt dåligt.

När Craig Barton ändå är igång med att krossa inlärningsmyter, tar han upp det han menar är det kanske mest kontroversiella: lärarna som pyntar sina klassrum. Bilder och förklarande planscher på väggarna, saker som dinglar från taket.

Han ryser.

– Tanken är att det ska vara den bästa lärmiljön. Men när du tittar på forskningen om arbetsminnet, så är det riktigt dåligt. Om jag ska lära dig att lösa en ekvation, då vill jag att du ska ha allt fokus på tavlan. För varje gång som din uppmärksamhet fastnar någon annanstans, så tas ditt arbetsminne i anspråk av sådant som inte är direkt relaterat till lärandet.

Dessutom är de ”användbara” planscherna, bilder på multiplikationstabellen, Pytagoras sats, en förklaring av bråk, – rent skadliga inlärningsmässigt.

– Lärare motiverar det med att det får eleverna att komma ihåg. Men det gör det inte. Det som händer är att de istället blir beroende av informationen och lär sig att de inte behöver komma ihåg.

Han sveper med handen mot det kritivita kontorsrummet med en rensuddad whiteboard på väggen.

– Det ska se ut så här – vita väggar med en vit ren tavla längst fram. Jag vill att eleverna ska fokusera på en enda sak – det som händer längst fram i klassrummet.

Hur tar lärare det när du säger att det du sagt tidigare inte stämmer?

Craig Barton skrattar.

– Ja det är det svåra. När jag reste runt och utbildade lärare för fem år sedan, då sa jag precis tvärt om. Så nu kan jag ju inte komma och säga – ”glöm allt det där, gör så här istället!”. Men det jag säger är: jag ska inte lova att det funkar, men jag lovar att det är baserat på forskning och att det funkat för mina elever.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons