Recension

Två tigerbröderHygglig barnunderhållning

Under strecket
Publicerad
Annons

Det finns två slags tigrar. Båda sorterna är randiga men där slutar likheten. Fabeltigern, som Tiger i ”Nalle Puh”, är mer människa än djur; den pratar och visar känslor vi känner igen från oss själva. Verklighetens tiger, i William Blakes dikt ”The Tyger”, i Arne Sucksdorffs film ”En djungelsaga” och i diverse naturdokumentärer i tv, är en främmande varelse, ett fascinerande och skrämmande rovdjur. Tigrarna i Jean-Jacques Annauds påkostade film ”Två tigerbröder” är underliga hybrider mellan fabeltigrar och verklighetens tigrar: naturvarelser som man envisats med att pracka på mänskliga egenskaper, psykologi, mimik.

När vi först möter tigrarna bor de i en tempelruin i Kambodja – en idyllisk liten kärnfamilj som de grymma och giriga människorna sedan splittrar. Två små bröder skiljs åt. Vi får följa deras skiftande öden, hos en snäll familj, hos en elak asiatisk prins, i en cirkus – allt rätt förutsägbart. När bröderna så småningom återförenas som vuxna – det är en film med ett lyckligt slut – är det som i en gråtmild, hollywoodsk familjemelodram.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons