Annons

Jenny Björkman:Husmoderns uppgång och fall

Under första hälften av 1900-talet betraktades familjemodern som en centralgestalt i uppbyggnaden av den framtida svenska nationen. Två nya böcker granskar moderskapets symbolvärde för nationella föreställningar.

Publicerad

Göran Persson har uppmanat oss att föda fler barn, men fortfarande föds det alltför få barn och talet om en ny kris i befolkningsfrågan har redan varit på tapeten ett antal gånger. Familjeliv tycks inte vara ”inne”. I reklamen syns visserligen vackra mammor gosa med sina mjuka och gulliga ungar i berg av ren tvätt och torra blöjor, och till och med Madonna har blivit mor, men modern verkar ändå inte vara den ikon som hon en gång var. Vad detta beror finns det en uppsjö svar på; man kan dock konstatera att modern, moderskapet och familjen en gång för inte så länge sedan var samhällets och inte sällan också den allmänna debattens kärna.

Under förra hälften av 1900-talet stod familjen i fokus då samhället diskuterades, eftersom det var där som det nya och framtida samhället så att säga skapades. Och det var modern som hade ansvar för att uppfostra barnen och därmed ge liv åt denna nya sköna värld. Modern tilldelades således en essentiell roll i skapandet av samhället och den svenska nationen. På detta tema har det under året kommit två nya böcker, dels har historiken Charlotte Tornbjer disputerat på avhandlingen
Den nationella modern. Moderskap i konstruktioner av svensk nationell gemenskap under 1900-talets första hälft (Studia Historica Lundensia, 308 s), dels har det givits ut en antologi som anknyter till detta;
Familjeangelägenheter. Modern historisk forskning om välfärdsstat, genus och politik (red Helena Bergman och Peter Johansson, Symposion, 278 s).

Annons
Annons
Annons