Annons
X
Annons
X
Ledare
Op ed

Husby visar att det går att vända utvecklingen

För ett år sedan, på kvällen den 19 maj bröt Husbykravallerna ut. Den tändande gnistan var dödsskjutningen av en man i området i samband med ett polisingripande en vecka tidigare.
För ett år sedan, på kvällen den 19 maj bröt Husbykravallerna ut. Den tändande gnistan var dödsskjutningen av en man i området i samband med ett polisingripande en vecka tidigare. Foto: JOHAN NILSSON/TT

OP-ED

Det har gått ett år sedan kravallerna i Husby bröt ut. Det hela började med att polisen sköt en psykiskt sjuk man som viftade med kniv på sin balkong. Upprörda ungdomar demonstrerade mot polisens beteende och mot att polisen gick ut med vilseledande uppgifter om händelsen. Snart urartade protesterna i stenkastning mot polis och brandkår, vandalisering och bilbränder.

I andra marginaliserade stadsdelar runtom Sverige startades sympatikravaller. Förorter i uppror och röken från brända bilar blev en världsnyhet. Omvärlden var chockad över att Sverige, känt för social sammanhållning, kunde uppleva sådant våld.

Upplopp i marginaliserade förorter är tyvärr ingen nyhet på europeisk nivå. I Paris förorter har det kommit att bli ett stående inslag. År 2005 gick det ovanligt hett till. Då brände arga demonstranter i Paris upp nära 9 000 bilar. I likhet med Sverige skedde stenkastningar och vandalisering framförallt i invandrartäta förorter med hög arbetslöshet och omfattande bidragsberoende. Den som följde internationell media förra året kunde nästan få bilden att situationen var lika allvarlig i Sverige. Det stämmer inte.

Annons
X

I Husby och andra omkringliggande stadsdelar i Järvaområdet brändes 117 bilar. Även offentliga byggnader som Husby konsthall och en skola i Kista brandskadades. Precis som i Paris drabbades i första hand de personer som bodde i förorterna. Barnen vars skola angreps. Småföretagarna som fick se sina taxibilar brinna upp eller sina lokaler vandaliserade. Familjerna som slutade känna trygghet.

Man kan lyfta fram många förklaringar till upploppen. En uppenbar är att polisen provocerade fram våld. En annan är att en grupp arga unga män ville få utlopp för sin aggression. Bristen på jobb, social marginalisering och diskriminering kan förstås förklara varför upploppen uppstod just i Husby. Och dessutom spred sig vidare till många andra liknande områden.

Kanske mest intressant är dock att Husby skiljer sig från många andra invandrartäta områden. Utanförskapet håller på att fördjupas i flera olika delar av landet. I Husby håller det på att minska.

År 2005 var 50 procent av den vuxna befolkningen i Husby förvärvsarbetande. År 2012 hade andelen, den globala finanskrisen till trots, ökat till 55 procent.

Utvecklingen förvånar inte. Husby drar nytta av närheten till Kista centrum, vars butiker och restauranger erbjuder många arbetstillfällen. Kommunikationerna in till Stockholm är goda och staden satsar resurser på att rusta upp offentliga tjänster liksom den fysiska omgivningen.

Husby har en liten men växande medelklass. År 2005 var det bara sex procent av Husbys invånare i arbetsför ålder som tjänade 320 000 kronor eller mer per år. År 2012 hade andelen mer än fördubblats till 14 procent. Samtidigt sjönk ohälsotalen kraftigt.

Tyvärr ser vi inte samma goda utveckling i andra delar av landet. Många andra förorter och stadsdelar är på väg in i en negativ ekonomisk och social spiral.

Husby, som förra året blev symbolen för de sociala utmaningarna, är också en illustration över att utvecklingen går att vända. Problemet är att det sker alltför långsamt. Och att upplopp knappast lyfter en stadsdels möjligheter.

Nima Sanandaji är teknologie doktor och samhällsdebattör.
nima@sanandaji.se

Nima Sanandaji

Annons
Annons
X

För ett år sedan, på kvällen den 19 maj bröt Husbykravallerna ut. Den tändande gnistan var dödsskjutningen av en man i området i samband med ett polisingripande en vecka tidigare.

Foto: JOHAN NILSSON/TT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X