Annons
X
Annons
X

”Husägarna får betala dubbelt för återvinningen”

Svagheterna i systemet med förpackningar och återvinning är i dag stora. Uppdelningen av ansvaret mellan producenterna och kommunerna gör att ordentliga kretslopp blir omöjliga och skapar extra kostnader. Det skriver företrädare för Villaägarna i en replik till Alliansen.

Foto: Pontus Lundahl/TT

REPLIK | ÅTERVINNING

Allianspartierna skriver den 6 april att producentansvaret även fortsatt bör vara en bärande princip i svensk avfallshantering. Men de nämner inte att producentansvaret bara gäller förpackningar (och ett antal specialprodukter som däck och elektronik). Det är tudelningen av avfallsmarknaden som gör den ineffektiv och omöjlig att hyfsa till med utgångspunkt i det nuvarande systemet.

Sedan 1994 har producenterna (genom sitt verkställande organ Förpacknings- och tidningsinsamlingen, FTI) ansvar för insamlingen av förpackningar, medan kommunerna har ansvar för insamling av hushållens restavfall. Denna uppdelning av marknaden gör ordentliga kretslopp omöjliga.

Det kostar att samla in avfall. Eftersom bara tidnings- och kartongavfall har ett positivt ekonomiskt värde vill inte FTI ta emot varor i sitt insamlingssystem. I hemlighet är de därför tacksamma för att kommunerna tar emot stora mängder förpackningar i restavfallet (mjölkförpackningar, plastpåsar, emballage, osv). Istället blir det husägarna som betalar dubbelt för insamlingen; dels en förpackningsavgift i samband med köpet av varan som går till producenterna, dels avfallstaxan till kommunen för sophämtning.

Annons
X

Eftersom kommunerna till viss del gör FTI:s jobb kommer producenterna billigare undan. Ändå tror många att det är kommunen som äger Återvinningsstationerna, som ofta är gräsliga platser eftersom FTI inte tömmer dem tillräckligt ofta.

FTI säger att förpackningsavgiften på en liter mjölk är 7 öre. Det är omöjligt att kontrollera. Uppskattningsvis 2 miljarder kronor snurrar runt i systemet utan att vi kan följa vare sig pengar eller förpackningsavfall särskilt väl. Men svagheterna i systemet blir ibland uppenbara, som när det nyligen uppdagades att plast som skulle gått till återvinning istället eldats upp.

Eftersom det är dyrt att ta hand om förpackningsavfallet är branschens incitament att hindra konsumenterna från att slänga förpackningar med restavfallet inte särdeles stora. Av samma anledning är de kritiska till att uttjänta varor slängs med förpackningarna i deras Återvinningscentraler. Det är därför ingen människa kan sopsortera. För varför får jag inte slänga stekpannan med övrig metall, eller dricksglas med glasburkar? För konsumenten är det ologiskt att saker som består av samma material inte ska till samma kretslopp. På direkt fråga presenterar FTI diverse metateknologiska förklaringar för att försvara sakernas tillstånd, men sanningen är att de inte vill ta emot avfall, eftersom det kostar pengar.

För att göra det lätt att göra rätt, måste man därför välja en av följande två vägar; antingen ta bort producentansvaret för förpackningar eller införa producentansvar även för varor.

I väntan på att politikerna vågar välja väg, föreslår vi att man åtminstone tvingar producenterna att ta emot sådant avfall som fungerar med förpackningarna i återvinningen. Inför en möjlighet för tillverkare av plastprodukter att märka dem ”kan återvinnas med plastförpackningar” så att de producenter som väljer att följa FTI:s recept för återvinningsbar plast kan tillverka varor som har möjlighet att hamna i ett kretslopp. Idag finns inget incitament att producera hårspännen eller skohorn av återvinningsbar istället för icke återvinningsbar plast. De ska ändå slängas med restavfallet.

I väntan på Den Stora Reformen av avfallshanteringen, går det alltså redan nu att underlätta för hushållen att göra rätt:

  • bättre insyn i FTI:s verksamhet kan förhindrar fler plastskandaler som undergräver förtroendet för hela systemet;
  • en frivillig märkning av produkter och skyldighet för FTI att ta emot uttjänta produkter ger mer kretslopp;
  • möjlighet att lämna sina sopor bredvid återvinningsstationerna om de är fulla, gör det också lättare att göra rätt.

Med tanke på hur mycket egen tid många hushåll lägger ner på sopsortering, tycker vi att de förtjänar ett fungerande system på andra sidan containern.

Anna Werner

samhällsekonomisk analytiker, Villaägarnas Riksförbund

Jakob Eliasson

samhällspolitisk chef, Villaägarnas Riksförbund

Anna Werner och Jakob Eliasson Foto: Pressbilder
Annons
Annons
X
Foto: Pontus Lundahl/TT Bild 1 av 2

Anna Werner och Jakob Eliasson

Foto: Pressbilder Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X