Hugo Rehnberg

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN

Lyssna på Min helg-podden

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN
Perfect Guide

Hur viktig är egentligen kampen mot manspreading?

New York var först ut. Härom veckan var det Madrids tur.

Annons

Jag talar förstås om manspreading-förbud i kollektivtrafiken.

På lokalbussarna i Madrid sattes nyligen upp skyltar föreställande en man som fläker ut benen i minst 120 grader – med ett ilsket rött kryss intill.

Beslutet om ett förbud kom efter starka påtryckningar från olika feministiska organisationer. Manspreaden har nämligen blivit en symbol för manlig härskarteknik. Förutom det ohyfsade i att kränka andra människors komfortzoner och trycka ut dem från sina säten, innebär en rejäl manspread även att penis skjuts fram och kanske till och med avtecknas genom byxtyget. Något som kan skapa obehag bland medresenärerna.

Här hemma har bilder av bland andra Zlatan Ibrahimović och Patrik Sjöbergs utomordentliga bresande blivit viralbomber. ”Riktiga alfahanne-fasoner, symboliken i det där går inte ta miste på”, läser jag i en upprörd tweet.

Jag har en liten invändning.

Rent fysiologiskt ser vi olika ut. Zlatan och Patrik Sjöberg, till exempel, är 1.95 respektive 2 meter långa. Kollektivtrafiken över hela världen är anpassad för nätta personer. Så innan de fick råd med limousiner och första klass-biljetter kämpade de med att veckla in sina överdimensionerade ben i buss-, spårvagns- och ekonomiklass-säten. Det kan inte alltid ha varit lätt och jag har viss förståelse för att manspread-instinkten etsat sig fast i deras muskelminnen. Jag tror helt enkelt inte att alla män som breder ut benen gör det för att befästa patriarkala strukturer.

Sen har jag en större invändning.

Bakom manspreading-förbuden ligger, som nämnts, ”starka påtryckningar” från feministiska organisationer. Vilken torde innebära att människor ägnat en massa tid åt att demonstrera, skriva debattartiklar och författa indignerade mail till politiker och andra makthavare. Det känns lite absurt.

Missförstå mig inte. Om feminism innebär kampen för ”samma villkor och samma möjligheter” ställer jag mig i första ledet. Men uttrycket ”välj dina strider” existerar av en anledning. Framför allt är antalet timmar per dygn begränsat och det finns många orättvisor som behöver bekämpas. Frågan är om manspreading tillhör de viktigaste.

Jag är inte säker på det.

Till Toppen