Annons

Hur upplyst var Sverige på 1700-talet?

Under strecket
Publicerad

Det moderna Sverige söker gärna sina anor i 1700-talets upplysningsrörelse. Det var ju då - hävdar i varje fall skolböckerna - som kyrkans auktoritet och det gamla ståndssamhället först ifrågasattes i den offentliga debatten av radikala tänkare, som ansåg att ”sunt förnuft” och ”nytta” borde vara politikens ledstjärnor - för att nu inte tala om ännu mer samhällsomstörtande ideal som ”frihet”, ”jämlikhet” och ”broderskap.” Men hur stod det då i själva verket till med upplysningen i 1700-talets Sverige? För några år sedan gav idéhistorikern Tore Frängsmyr ut en stimulerande essä, där han i stort sett förnekade att upplysningen överhuvudtaget kom till Sverige. Visst var franska upplysningstänkare som Voltaire lästa också i vårt land, och visst hade betydande vetenskapliga insatser gjorts av svenskar som Linné och Polhem. Men något radikalt ifrågasättande av kungamakten eller kristendomen förekom knappast hos oss, menade Frängsmyr. Inte heller hade franska revolutionens idéer någon större mängd anhängare bland tongivande svenskar, som däremot livligt intresserade sig för swedenborgianism, frimurarmystik och annan vidskepelse.

Annons

Frängsmyr fick nyligen tillfälle att försvara sina kätterska teser på ett symposium med titeln ”Ljus över landet?” som Kungliga Vetenskaps- och Vitterhets Samhället i Göteborg arrangerade i Ostindiska Kompaniets hus från 1750-talet. Lärda kolleger till Frängsmyr ägnade sig där med liv och lust åt att framhålla svenska insatser till Upplysningens eller åtminstone Förnuftets främjande. Teknikhistorikern Jan Hult presenterade de ”vetgiriga sällskap” som på 1700-talet bildades för att åstadkomma nyttiga framsteg inom naturvetenskap och teknik. Ekonomhistorikern Martin Fritz pekade på Ostindiska Kompaniet och andra Göteborgsanknutna företag till fromma för landets ekonomi. Botanikern Bengt Jonsell berättade om Linnélärjungarnas resor runt jordklotet för att kartlägga växtriket. Idéhistorikern Elisabeth Mansén skildrade hälsobrunnarna som centrum för en upplyst medicinsk kultur. Nordisten Bo Ralph talade om filologen Johan Ihre och andra pionjärer inom tidens språkforskning. Litteraturforskaren Sverker Göransson analyserade Johan Henric Kellgrens litterära polemik mot allsköns övertro.

Annons
Annons
Annons