Annons

Erika Hallhagen:Hur svarta är de svenska galorna?

Årets Oscarsgala har föregåtts av massiv kritik då man för andra året i rad enbart nominerat vita skådespelare. Men hur står det egentligen till med de svenska galorna?

Under strecket
Publicerad

Seinabo Sey på Grammisgalan framför en mur av 130 svarta kvinnor.

Foto: SVT

Haddy Jallow på Guldbaggegalan 2007.

Foto: Claudio Bresciani / TT

Mariam Makeba på Polarpriset.

Foto: JAN COLLSIÖ

Toni Morrison tar emot Nobelpriset i litteratur.

Foto: JAN COLLSIÖ

Om man tar en titt i den svenska Grammisgalans historia (galan drog igång 1969 och hade en paus mellan 1973 och -86) ser man direkt att Seinabo Seys manifestation under måndagens gala inte kom en dag för tidigt. Det är oerhört vitt i grammislängderna. Undantag är Titiyo Jah, Neneh Cherry och Eagle Eye Cherry. Lite bättre blir det framåt 2010 med Adam Tensta, Timbuktu, och nu på slutet Seinabo Sey och Erik Lundin.
Det finns så klart mycket som spelar in, men jurysammansättningen är en sak. Grammisjuryn är jämställd, men bland jurymedlemmarna är det lika vanligt att heta Agneta som ett namn som signalerar utomeuropeiskt påbrå.

Visst kan man hävda att det både finns något smått rasbiologiskt i att sitta och avgöra vem som räknas som vit eller inte. Ett namn på ett papper avslöjar inte hudfärg. Men även om man höftar lite och riskerar att trampa någon på tårna kan man fastslå att svensk filmindustri inte är särskilt mycket bättre än Hollywood på att få fram bra roller till andra än Mikael Nyqvist och Lena Endre. Länge var islänningen Hrafn Gunnlaugsson (”Korpen flyger”) det mest exotiska som Guldbaggen hade att frambringa. Shanti Roney kanske? Uppvuxen med Eagle-Eye Cherry? Kan det räknas? Haddy Jallow är den första svarta skådespelare som prisats, bästa kvinnliga biroll i ”Säg att du älskar mig” 2007. Galan drog igång 1964. Det tog alltså 43 år. Juryn? Kritvit.

Annons
Annons
Annons