Annons

Thomas Steinfeld:Hur splittrat är vårt gemensamma Europa?

EU-flaggor utanför EU-parlamentet i Bryssel. 
EU-flaggor utanför EU-parlamentet i Bryssel.  Foto: Andreas H. Nilsson

I Tyskland vill fler ha mer av Europa, medan fler i Sverige verkar vilja upprätta tydligare gränser mot Europa. Varifrån kommer dessa skilda inställningar och vad säger de om det europeiska projektet i dag?

Under strecket
Publicerad

Efter andra världskriget, efter upprättandet av EU och i synnerhet efter avtalet om Schengenkonventionen år 1990, har ett missförstånd spridit sig: att den historiska utvecklingen går mot en allmän upplösning av fysiska statliga gränser. Förmodligen tror de flesta européer ännu på en sådan utveckling, även om de på sistone allt oftare mött gengångare från ett dunkelt förflutet: bommarna, staketen och kontrollerna har kommit tillbaka, ibland på de mest oväntade ställen. Denna återkomst syns nästan inte i Tyskland, trots att detta land har nio omedelbara grannar. Men den märks tydligt i Danmark och i Sverige, två länder i den europeiska periferin som bara har två eller tre omedelbara och till och med vänliga grannar. Och framför allt: de fysiska gränserna finns kvar, även om deras direkta anledning, ankomsten av tiotusentals flyktingar från mellersta Östern och Nordafrika, försvann för flera år sedan. 

Kontrollerna finns för att hindra kriminella att byta land, säger politikerna. Detta argument tycks inte vara mer än en undanflykt: det fanns en gränsöverskridande kriminalitet före år 2015 också, utan att den ledde till kontroller vid till exempel Öresundsbron. Gränserna tycks däremot ha blivit fysiska igen av samma skäl som Moderaterna anspelade på när de under Europavalet i våras krävde mer ”koll på Europas gränser”, eller LO när man ropade ”ta tillbaka kontrollen”, eller Kristdemokraterna när de kom på den vackra frasen: ”Make EU lagom again”. I Tyskland däremot gav valrörelsen en helt annorlunda bild: alla partier krävde inte mindre, utan mer Europa, med undantag för den högerpopulistiska ”Alternative für Deutschland”. Uppenbarligen är det viktigare för både Danmark och Sverige att åtminstone symboliskt avgränsa sig från resten av världen än det är för Tyskland eller Frankrike (gränsen vid Menton kanske undantagen) eller till och med Polen (åtminstone mot Tyskland, Tjeckien, Slovakien eller Litauen).

Annons
Annons
Annons