Annons

Olle Josephson:Hur sku’ du skriva den här rubriken?

Den finländske nationalskalden Johan Ludvig Runebergs  bostad i Borgå med skyltar både på svenska och finska.
Den finländske nationalskalden Johan Ludvig Runebergs bostad i Borgå med skyltar både på svenska och finska. Foto: Jorma Valkonen/TT

Den som intresserar sig för det svenska språkets utveckling har mycket att hämta i ett nyligen utgivet tvåbandsverk om den finländska svenskans historia. Där blir det tydligt att det vi säger och skriver i hög grad är en samhällelig fråga. 

Under strecket
Publicerad

Finländsk svenska har funnits i över 800 år, men finlandssvenskan i 102. Så kan man med våldsam förenkling sammanfatta ett nyutkommet tvåbandsverk: ”Finländsk svenska”, med undertitlarna ”Från medeltid till 1860”, respektive ”Från 1860 till nutid”. 20 forskare har med Helsingforsprofessorn Marika Tandefelt som redaktör skrivit den finländska svenskans historia. De två volymerna avslutar det imponerande sexbandsverket ”Svenskan i Finland i dag och i går”, utgivet av Svenska litteratursällskapet (SLS) i Finland. Det ska genast sägas: för den som tycker om både samhällshistoria och språkhistoria och vill se sambanden väntar underbar läsning. 

Från 1100-talet fram till tidigt 1300-tal utvandrade bönder och fiskare från Sveriges östkust till västra och södra Finlands glesbefolkade eller nästan öde kuster. De behöll sin svenska, även om de hade kontakt med de fåtaliga finnarna. Språkligt spelade det nog också roll att invandringen uppmuntrades av en svensk kungamakt i vardande i färd med att lägga under sig Finland i ett antal ”korståg”. Ett mycket tunt svensktalande härskarskikt etablerades. Finland blev en del av det svenska riket.

Annons
Annons
Annons