X
Annons
X
Krönika

Andreas Grube: Hur ska vi prata om alkohol med våra barn?

Mina barn är fortfarande små, tre och snart sex, men ändå har jag redan börjat våndas: Hur ska det här med alkohol hanteras när de blir äldre? Hjälp, hur gör man!?

Och nej, ingen anledning till oro, de växer upp i ett måttligt hem. Men samtidigt jobbar jag ju med vin och det hanteras flaskor av olika slag på daglig basis där hemma. Det mesta provas, spottas och hälls ut, men det njuts också en del vin till middagar och andra trevliga stunder. Och så här i semestertider konsumeras det alkohol ännu mer regelbundet, om än alltjämt i modesta mängder.

Jag tycker att det är svårt. Klart att man som vuxen ska få njuta av ett par glas vin en ljummen sommarkväll, eller en GT i eftermiddagssolen, så länge barnen slipper se sin förälder berusad eller bara förändrad på ett sätt som de inte begriper. Men balansgången är svår: att vara öppen och naturlig kring alkohol, men samtidigt sätta tydliga och snäva gränser. För det blir också en sorts motsats till allt annat som har med mat och dryck att göra i barnens uppväxt. 

Annons
X

I andra fall heter det "klart att du ska smaka en tugga, man ska alltid våga testa nya smaker!". Men just alkoholen, vinet, blir automatisk något helt annat: "absolut inte, det här är för vuxna". 

På sätt och vis är det väl lite som med andra vuxengrejer, tänker jag; använda smink, ta hål i öronen, vara uppe sent på kvällarna, titta på våldsam tv (eller äta godis till middag). Allt sådant avfärdas med ett högst kategoriskt "det är inte för barn, det är sådant som vuxna gör". Som förälder händer det ju att man tar sig friheten att bara bestämma utan att ge logiska förklaringar och samband (även om det knappast är något som kommer att generera en årets-pappa-titel…): "Nej, säger jag". "Varför då?" "För att det bara är så."

Jag fick själv smaka alkohol då och då hemma och i mitt fall fungerade det klart avdramatiserande, men det finns ju inget facit.

Ska barnen få smaka alkohol hemma innan de är myndiga? Ja, säger somliga, med motiveringen att det avdramatiserar relationen till alkohol. Nej, säger andra, ofta med hänvisning till forskningen som visar att personer som får dricka alkohol hemma i ung ålder tenderar att dricka mer som vuxna, dessutom med större risk för beroende. 

Jag fick själv smaka alkohol då och då hemma och i mitt fall fungerade det klart avdramatiserande, men det finns ju inget facit.

Det finns ju också en festlig aspekt av alkohol, som barnen såklart också barnen märker av. Lite fredagsmys, liksom. Något speciellt och extra trevligt. 

Mitt mål är att barnen ska förstå att vin är något som inte minst hänger ihop med mat. Att det inte handlar om att hålla för näsan och bälga i sig för maximal fylla utan det är en dryck som förgyller en måltid eller ett speciellt ögonblick.

Jag har många år på mig att fundera över det här, hoppas jag, och min egen åsikt ska också jämkas samman med barnens mammas tankar. Men funderingarna finns alltjämt ofta där i bakgrunden. 

Kanske löser det sig av sig självt, om trenden med senare alkoholdebut och –konsumtion håller i sig? Kanske kommer mina barn vara smarta nog att undvika att däcka i diken efter att ha druckit häxblandningar? Jag kan ju alltid hoppas på det bästa, även om snacket såklart måste tas vad det lider...

Fortsatt trevlig sommar!

Annons
X
Annons
X
Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X