X
Annons
X

Leif Lewin: Hur samarbete blev ett svenskt honnörsord

Det var vänstern som införde det moderna styrelsesättet i Sverige med demokrati och allmän rösträtt under högerns motstånd. Så lyder den officiella historieskrivningen, upprepad också i flera volymer i den uppmärksammade "statsministerbox" med 22 böcker om våra 22 statsministrar från Karl Staaff till Fredrik Reinfeldt, som Bonniers nyligen gett ut. Men tittar vi i riksdagsprotokollet är det något som inte stämmer. Båda vänsterns ledare, Staaff och Branting, röstade nej när riksdagen beslöt att införa allmän och lika rösträtt för män 1907 (för kvinnorna kom reformen drygt tio år senare) och rösträttspropositionen hade i själva verket utarbetats av en högerregering under Arvid Lindman.

Förklaringen är, som de flesta vet, att högerns ställningstagande var en omvändelse under galgen. Rösträttsreformen ansågs oundviklig. Allmän rösträtt hade redan genomförts i de flesta jämförbara länder och det var bara en tidsfråga, innan den moderna tiden också skulle komma till vårt land. Redan tyckte sig högermännen höra yxhuggen i körbärsträdgården. Därför, resonerade statsminister Lindman, var det lika bra att klippa till, när han nu hade makten, och utforma reformen så att den gjorde så liten skada som möjligt.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X