En av Hollie Cooks stora förebilder är Pippi Långstrump. ”Hon är magisk, full av självsäkerhet och ganska punkig. Ett badass som inte tar skit från någon. Hon lärde mig en massa som liten.”
En av Hollie Cooks stora förebilder är Pippi Långstrump. ”Hon är magisk, full av självsäkerhet och ganska punkig. Ett badass som inte tar skit från någon. Hon lärde mig en massa som liten.”

Hur revolterar man mot en pappa i Sex Pistols?

Ett kärleksmöte mellan punk och reggae – Hollie Cook representerar de båda upproriska musiktraditionerna som möttes i slutet av 1970-talet. Men hennes egen musik är djupt förankrad i den ljuva brittiska lovers rock-genren.

Publicerad

Den mest klassiska bilden av Englands popmusikaliska 70-tal tar avstamp i T-Rex och David Bowie, sticker sedan en säkerhetsnål genom näsan kring mitten av årtiondet, och avrundar med The Specials och den schackrutiga 2 Tone-rörelsen. Och visst var det så, men vid sidan av detta fanns också ”lovers rock”, en romantisk musikrörelse där främst unga, svarta kvinnor sjöng om bultande tonårshjärtan till toner av den mest honungslena reggaen.

– Lovers rock var som störst långt innan jag föddes, så jag kan inte säga exakt hur det uppfattades då. Men vad jag har förstått var det flera som såg ned på genren, för att den inte var uttalat politisk som roots-reggaen. Men kanske framför allt för att det var en kvinnodominerad scen.