Annons

Ivar Arpi:Hur mycket mångfald tål Sveriges Radio?

Foto: Chelsea Lauren/TT

Kvoter baserade på rastillhörighet. Det vill ett upprop på Sveriges Radio se. Rastänkande som verktyg mot rasism, alltså. Vad ligger bakom detta? Kanske är det ingen slump att just SR drabbas – igen.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Palmira Koukkari Mbenga.

Foto: Johan Jeppsson/TT

Cilla Benkö.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Mårten Arndtzén.

Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

I matsalen på Syddansk universitet i Odense – en brutalistdröm av råbetong och rostade järnplattor – kunde man välja mellan tre olika dagens rätt. När jag tvekade en sekund för länge röt den lönnfete mannen bakom disken åt mig att beställa eller gå ur kön. Jag blev ställd och beställde bara något, jag minns inte vad, förutom att det var sönderkokt potatis till. Efter mig beställde min dåvarande flickvän, vars föräldrar kommer från Sydamerika, och därefter hennes väninna från Sri Lanka. Ingen av oss hörde hur den andra blivit bemött. När vi hade gått bort och satt oss vid vårt bord utbrast min flickvän: ”Vilken otrevlig jävel!”. Sedan kom vår tamilska vän och satte sig och sade med eftertryck: ”Jag är så trött på dessa rasistiska danskar som beter sig illa mot mig”.

Alla hade vi fått samma usla bemötande, men vi tolkade det helt olika. Jag kom att tänka på den händelsen när jag läste uppropet på Sveriges Radio, som gör gällande att organisationen genomsyras av rasism. I många av händelserna som beskrivs i uppropet finns utrymme för andra tolkningar än att det är rasism som ligger bakom. VD:n Cilla Benkö har svarat på kritiken med att säga att SR inte är ett rasistiskt företag, samt genom att utreda ett antal av fallen som nämnts. Enligt Benkö finns faktafel i en rad av påståendena, vilket gör att ord står mot ord. Som utomstående går det förstås inte att veta vad som stämmer och inte i varje enskilt fall. Men egentligen går konfliktlinjen här mellan två sätt att se på rasism.

Annons
Annons
Annons