Alltid nära digHur lever man som förälder om man snart ska dö?

Daniel Lamont och James Norton i ”Alltid nära dig”.
Daniel Lamont och James Norton i ”Alltid nära dig”. Foto: Scanbox

Karoline Eriksson har sett Uberto Pasolinis nya film, ”Alltid nära dig” – en finstämd berättelse om hur den dödssjuke småbarnspappan John försöker hitta en ny familj åt sin son.

Under strecket
Publicerad
Scanbox
Foto: Scanbox
Annons

”Vem vill älska mina barn?” heter en verklighetsbaserad snyftare med skådespelaren Ann-Margret från 1983 där en fattig, döende kvinna letar adoptivhem till sina tio barn. Att som förälder behöva hantera konsekvenserna av sin förestående död är ett dramatiskt, och, förstås, ständigt aktuellt tema som behöver balanseras upp för att inte halka ner i det alltför sentimentala. I ”Mitt liv utan mig” (2003) spelar Sarah Polley en ung cancersjuk mamma som försöker regissera fortsättningen på det liv hon kommer att missa, parallellt med att hon bockar av sin bucket list: Hitta en ny fru till sin man, ligga med någon annan än honom och spela in födelsedagshälsningar till döttrarna som ska räcka hela uppväxten.

Vi får aldrig veta vilken sjukdom som drabbat singelföräldern John (James Norton) i ”Alltid nära dig”, men han har hela badrumsskåpet fullt av mediciner. I Johns tillvaro finns inget utrymme för ett sista, självförverkligande äventyr: regissören Uberto Pasolini har här lite samma blick för samhällets mest osynliga som de belgiska bröderna Dardenne. John är egenanställd fönsterputsare och bor med sin 4-årige son, vars mamma försvann när han var bebis, i ett dystert hyreskomplex.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons