Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Hastigheten Hur känns det att delta i ett folkmord?

Det krävs mod för att göra fiktion av Förintelsen, även om ämnet i sig är fyllt av dramatik och mörker. Kanske krävs det än mer mod och begåvning för att, som Jörgen Gassilewski, göra bra fiktion av folkmordet i Rwanda,

Jörgen Gassilewski (född 1961) debuterade som poet med diktsamlingen ”Du” 1987.
Jörgen Gassilewski (född 1961) debuterade som poet med diktsamlingen ”Du” 1987. Foto: Caroline Andersson/Bonniers
Bokvåren 2017

Hastigheten

Författare
Genre
Prosa
Förlag
Albert Bonniers förlag
ISBN
9789100159085

241 sidor

I Rwanda mördades över 800 000 människor under tre månader våren 1994, med en effektivitet och kapacitet som inte ens nazisterna lyckades uppnå. Och det utan gaskamrar eller stora mängder av eldvapen.

I Jörgen Gassilewskis nya roman, ”Hastigheten”, placeras läsaren mitt i denna tid. Där berättas hur förövarna sparar på de dyrbara blykulorna, som endast används i undantagsfall; istället huggs ”kackerlackorna” ihjäl av machetes eller klubbor.

Med andra ord, vi är långt ifrån Europas byråkrati och teknologi, som medverkade till att göra Förintelsen möjlig. Här är det man mot man som gäller.

Annons
X

Männen hos hutuerna går till jobbet på morgonen och kommer hem till kvällen, trötta och hungriga, efter en lång arbetsdag, dag ut och dag in, och för det mesta mycket nöjda med vad de har utfört.

I en gripande scen i romanen skildras hur de förföljda tutsierna andas ut när kvällen kommer, och jakten tillfälligt upphör. Några av dem samlas vid ett skjul där det finns uppsamlat regnvatten, pratar lågmält eller står helt stilla. Där möter huvudpersonen, Marie-Louise Hategekimana, en man som hon känner igen. Hon ansluter sig till hans lilla grupp, som samma dag har förlorat två personer.

Marie-Louise är 19 år och tutsi, men gift med en hutu, cykelreparatören Félicien Buteras. Hennes föräldrar mördas, och hon begår ett brott, dödar ett barn, och ställs långt senare inför rätta - och läsaren får vara med och bevittna en rwandisk gräsrotsdomstol, i försoningens tecken, även det en gripande scen.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Efteråt tänker Marie-Louise att ”försoningsprocessen både har påbörjats och inte påbörjats. Hur kan jag be om förlåtelse när jag är tvingad att be om förlåtelse? Hur kan någon möta mig och tala med mig, om denna är tvingad att möta mig och tala med mig?” För egentligen är folk ”fattiga och rädda och ser inte varandra i ögonen”. Men de lyder, för de kommer att få ”fruktansvärt mycket skit” om de inte gör som myndigheterna påbjuder.

    Parallellt med rättegångarna går det vanliga livet vidare, och ”folk hjälper varandra med skörden, och mördarna låtsas skämmas, men är gladare, dricker mer öl och socialiserar sig mer med varandra. Offren, de överlevande, skäms mer, ältar, socialiserar sig mindre, orkar inte så mycket och mår dåligt. Jag, som är båda delarna, som så många andra, gör lite både och.”

    Vi befinner oss i Nyamata-distriktet, samma region som journalisten Jean Hatzfeld har gett liv åt i sina prisbelönade intervjuböcker om folkmordet och dess efterföljder, och ”Hastigheten” präglas ofta av samma seriositet och detaljrikedom.

    Därutöver lyckas Gassilewski förmedla en intensiv närvaro i en mängd olika scener, samtidigt som han använder litterära tekniker, som att huvudpersonen är ett ”jag”, och ett ”du”, samt ett otympligt ”man”, som att kronologin är uppbruten och ommöblerad, tekniker som känns onödiga och tyvärr skapar distans till berättelsen, åtminstone hos denne läsare.

    Historien om Marie-Louise under och efter folkmordet framstår i sig som stark och tydlig, och kanske inte ska åtgärdas eller förpackas.

    Avslutningsvis, ”Hastigheten” är en intressant, tänkvärd och välskriven roman, och kan emellanåt påminna om László Nemes uppmärksammade spelfilm "Sauls son" från 2016, som också den utspelar sig mitt i ett folkmord.

    I bägge historierna ligger vi tätt intill mest hela tiden. Här finns inga resonemang eller förklaringar, inga överblickar, inga pauser, endast ett närgånget och obevekligt förmedlande av exakt hur det var, och hur det kändes.

    Annons

    Jörgen Gassilewski (född 1961) debuterade som poet med diktsamlingen ”Du” 1987.

    Foto: Caroline Andersson/Bonniers Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X