”Hur kan världen hata IS utan att göra något?”

Att slakten i Kobane pågår framför våra ögon medan vi vet var bödlarna är visar inte bara Turkiets och arabländernas hyckleri; skulden är lika stor hos västdemokratierna, skriver Mustafa Can.

Under strecket
Publicerad
Kurdiska flyktingar i väntan vid gränsen mellan Turkiet och Syrien.

Kurdiska flyktingar i väntan vid gränsen mellan Turkiet och Syrien.

Foto: MURAD SEZER /REUTERS
Annons

Häromdagen ringde en släkting – frivillighjälpare – från ett kurdiskt flyktingläger vid den syriska gränsen. Utanför ett av de otaliga gråa rundbågade tälten satt en barfota, nioårig flicka med trasig klänning och smutsigt ansikte på huk och grävde förstrött i jorden med ett plastföremål. Han satte sig bredvid henne och frågade vad hon gjorde. Efter en stunds fortsatt grävande svarade hon att hälften av hennes familj är kvar i Kobane, att de kanske är döda.

På frågan om vad hon önskade sig mest av allt förväntade sig min släkting svar som: ”Att alla fortfarande lever.” ”Att kriget ska ta slut.” ”Att vi får åka hem.” ”Mer rent vatten och mat och medicin och filtar.”

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons