Kommentar

Emi-Simone Zawall:Kritik är förståelse – inte självbespegling

Emi-Simone Zawall
Fr v: Rebecka Kärde, Linda Skugge och Leif Zern.
Fr v: Rebecka Kärde, Linda Skugge och Leif Zern. Foto: Karin Wesslén/TT, Staffan Löwstedt, Elin Berge/TT

Taskiga, skoningslösa recensioner blir skandalösa – helgarderade, till intet förpliktigande feelgood-recensioner är trist läsning. Men en god recension är varken snäll eller elak av det enkla skälet att den bara klargör hur man kan förstå ett verk.

Under strecket
Publicerad
Annons

I slutet av 1800-talet publicerade språkforskaren Gustaf Cederschiöld den lilla skriften ”Döda ord – några anteckningar och reflexioner” där han argumenterade för hur återuppväckandet av gamla svenska ord som fallit ur bruk skulle stärka och levandegöra språket. Om beteckningarna ”kritiker” eller ”recensent” skrev han i avsnittet ”Prof på döda ord, som kunde få lif igen”: ”En god synonym till kritiker och recensent brukar Olof von Dalin uti ordet bokdomare; han säger nämligen på ett ställe i Argus: ’litet eller ingenting skrifva är försiktigt nog, ty då ha kitslige bokdommare intet derpå att tadla’.”

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons