Annons
X
Annons
X
Kultur
Krönika

Mats Wickman: 2017 – året när USA och Storbritannien lämnar västvärlden?

[object Object]
Merkel och Trump – motpoler i dagens värld. Foto: Geert Vanden Wijngaert/AP och Evan Vucci/AP

Egentligen borde jag ha varit förberedd. Men 2016 var ett år som aldrig upphörde att förvåna. Sålunda satte jag lik förbannat morgonkaffet i vrångstrupen när jag i slutet av december läste i SvD att Storbritanniens premiärminister Theresa May vill att landet lämnar Europakonventionen, överenskommelsen mellan Europarådets medlemsstater om de mänskliga rättigheterna. Jaha, det fattades bara det, tänkte jag och mindes samtidigt ett av USA:s tillträdande president Donald Trumps obehagliga uttalanden om att USA borde använda sig av tortyr gentemot misstänkta terrorister.

Så 2017 kan mycket väl bli året då de båda anglosaxiska länderna tar avsked av den västvärld vi känner, den västvärld som i alla fall på papperet hållit principerna om de mänskliga rättigheterna högt ända sedan FN:s deklaration om desamma kom till 1948. För även om väst långt ifrån alltid levt upp till dessa principer, har de funnits där och varit något som medborgare ständigt kunnat påminna ledande politiker om.

Om Storbritannien och USA vänder sig bortåt och inåt kan det ge nya möjligheter för Sverige, som ju präglats av anglosaxisk kultur mer än de flesta andra europeiska länder sedan andra världskrigets slut. Både Storbritannien och USA är hårdare och mer ojämlika samhällen än Sverige, därtill mer präglade av nyliberalismen. Storbritannien med sitt utpräglade klassamhälle, där din dialekt direkt avslöjar om du är under-, medel- eller överklass, innebär att det är svårt att göra en klassresa uppåt. Och Donald Trumps USA – till skillnad från Barack Obamas – vill inte ha någon vapenkontroll, motarbetar allmän sjukförsäkring, vill hindra kvinnors abortmöjligheter; det USA vi svenskar har så svårt att förstå och vars värderingar härrör från den starka kristna puritanism som präglade de första engelska bosättarna i landet.

Annons
X

När makthavarna May och Trump i de båda anglosaxiska länderna nu allt mer börjar påminna om ”the bad guys”, utgör Tysklands förbundskansler Angela Merkel en motpol. Mitt i den storm den globala flyktingkrisen utgör, vågar hon stå för en humanistisk grundsyn i stället för att som så många andra länders ledare tala om människor flyende från krig som ”volymer”. Tyskarna, med sitt mörka förflutna, framstår i dag som ”the good guys”.

Så visst borde den geografiska och även mentala närheten till våra europeiska grannländer, som just Tyskland – för övrigt det land som under 1880-talet skapade välfärdsstaten – bli viktigare för svenskarna under resten av 2010-talet. När jag var i Tallinn strax före jul såg jag på stadens Konsthantverks- och designmuseum en utställning som visade möbler skapade av formgivare från Estland och dess grannländer runt Östersjön: Finland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland, Danmark och Sverige.

Tänk om vi kunde ha en liknande utställning i Stockholm. För med dessa närliggande EU-länder har vi inte bara en gemensam historia. Utan också en gemensam framtid.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se
    Annons

    Merkel och Trump – motpoler i dagens värld.

    Foto: Geert Vanden Wijngaert/AP och Evan Vucci/AP Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X