Därför blev riddaren en supermänniska

Två riddare duellerar. Målning av Eugène Delacroix från 1825. Målningen hänger i Louvren.
Två riddare duellerar. Målning av Eugène Delacroix från 1825. Målningen hänger i Louvren. Foto: Public Domain

”När man tänker på medeltiden tänker man alltid på riddare, men vad var det för personer? Var det vanliga krigare eller var det högadel? När dök de upp på slagfälten?”

Under strecket
Publicerad
Annons

Om vi går tillbaka till riddartidens formationsfas, epoken från 800-talet till 1100-talet, finner vi flera skikt av blivande adelsmän. Högst upp fanns ”de ädla”, på latin nobiles, som kunde söka sina rötter i 700- och 800-talens västeuropeiska stormannaskikt. De kallade sig aldrig riddare. Denna benämning var inledningsvis förbehållen ett betydligt lägre skikt på den sociala rangskalan. För att förstå varför detta skikt överhuvudtaget uppkom måste man känna till den militärtekniska förskjutning som ägde rum vid denna tid.

Tidigare, ända sedan forntiden och antiken, hade tyngdpunkten i Europas arméer legat på fotfolket – på falanger, legioner och andra infanteristyrkor. Hästen hade spelat en andraplansroll i det militära. Den hade bland annat brukats som lyxigt fortskaffningsmedel för stormän och som bas för spaningskavalleri. Krigen, både belägringarna och fältslagen, hade i allt väsentligt avgjorts till fots.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons