Annons

Håkan Lindgren:Hur begränsad är den fria konsten i dag?

Den amerikanske fotografen Andres Serrano framför sin bild ”Piss Christ”.
Den amerikanske fotografen Andres Serrano framför sin bild ”Piss Christ”. Foto: Jessica Gow / TT NYHETSBYRÅN

Diskussionen om vad konsten kan säga och inte säga i en värld märkt av starka spänningar blir allt mer högljudd. Inte ens Picasso går längre säker, menar den tyske kulturredaktören Hanno Rauterberg i en ny bok.

Under strecket
Publicerad

Jesse Helms var lite före sin tid. Han hade fått nog av kulturinstitutioner som visade upp verk som Andres Serranos ”Piss Christ” (ett foto av ett krucifix nedsänkt i piss) och Robert Mapplethorpes nakenfotografier. 1989 föreslog Helms, som var republikansk senator, att federala medel inte skulle användas för att stödja konstverk som uttryckte sig nedsättande om människor ”på grund av ras, tro, kön, handikapp, ålder eller nationellt ursprung.” När han gjorde det framstod han som ett konservativt skräckexempel. 30 år senare har hans konstsyn blivit progressiv.

2016 ansåg studentföreningen vid Alice Solomon Hochschule i Berlin att en dikt av Eugen Gomringer, som målats på skolans fasad några år tidigare, borde tas bort eftersom den representerade ”en klassisk patriarkal konsttradition”. Rader som ”alléer och blommor och kvinnor och / en beundrare” påminde ”på ett obehagligt sätt om de sexuella trakasserier som kvinnor dagligen utsätts för”, skrev studenterna. Efter en lång debatt bestämde sig skolan för att måla över dikten och ersätta den med en ny. Den nya texten, kommenterade studentföreningen, ”får inte vara diskriminerande på något sätt. Sexistiska, rasistiska, funkofobiska, utseendemässigt, klassmässigt, åldersmässigt eller på annat sätt diskriminerande uttryck accepteras inte.”

Yahya Hassans kontroversiella diktsamling ”Yahya Hassan” som gavs ut 2013 och trycktes i rekordstora upplagor.

Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons