Annons

Lars Magnusson:Huntingtons tes en sporre för korsfarare

Huntingtons inflytelserika bok om civilisationer i kamp skymmer sikten för andra analyser och utnyttjas av korsfarare av olika schatteringar. Den kritiken framför Nobelpristagaren Amartya Sen i sin nya bok.

Publicerad

Amerikanen Samuel Huntingtons ”Civilisationernas kamp. Mot en ny världsordning” (recenserad i SvD 12/2 2006) är otvivelaktigt en av vår tids mest inflytelserika skrifter. Inte för att den tes han driver är särskilt originell. Men han gör det på ett konsekvent sätt och med skickliga retoriska grepp. Huvudtesen är välbekant: Huntington ser världen som uppdelad i olika civilisationer, som ofta befinner sig i konflikt med varandra. Det gäller i dag i synnerhet västerlandet kontra den islamiska världen. Borta i öster lurar de asiatiska civilisationerna, Kina och Indien. För tillfället är det tyst från den kanten. Men man kan inte veta hur det kommer att bli i morgon.

Genom att tala om civilisationers kamp kan Huntington ringa in viktiga företeelser i vår samtid. Vem kan inte känna igen sig i hans beskrivning: ett västerland med USA i spetsen som hotas av islamistisk terrorism? Ett västerland som i takt med att Israel bygger murar mot palestinierna och bombar i Libanon tycks bli alltmer impopulärt bland islams anhängare? Men också ett västerland som blir alltmer xenofobiskt och letar efter terrorister bland fredliga och hyggliga invandrare med mörkhyade anleten. Att utöva islam eller bära slöja tycks allt oftare uppfattas som identiskt med att vara åtminstone potentiell terrorist. När paramilitäriskt utrustade poliser i Londons tunnelbana (inte längre snälla bobbies) skjuter först och frågar sedan är det symptomatiskt för den uppskruvade stämningen.

Annons
Annons
Annons