Hunger, rädsla och längtan efter vanlighet
Människor strömmar över gränsen till Turkiet för att slippa undan striderna i Syrien och Irak. I gränsstaden Suruç träffade Mustafa Can en äldre man som inhyst 1 000 flyktingar i sitt hem de senaste tre månaderna.
**När jag en gråmulen decemberdag **ställer om frågan för tredje gången suckar den 70-årige änkemannen Mehmet ljudligt och slår ut med sina armar:
– För Guds skull, fråga inte hur jag kunnat inhysa massa flyktingar i mitt hem. Ta den här i stället… så ser du rakt in i IS-ormarnas ögon.
”Har jag tagit emot lika många flyktingar som Norge? Då kanske jag borde få ett eget land”, skrattar Mehmet. Ham tömde sitt matförråd , köpte filtar och proviant för sparade pengar för att kunna hjälpa så många flyktingar som möjligt i sitt hem.
Överallt där det finns en liten plats att leka ser man barnen. Det är sällan man ser dem le.
Ett av flera provisoriska tältläger i Suruç. Det regnar mycket vintertid och tälten står i lera.