Annons

SysslorHumoristisk dagbok utanför litteraturvärldens mittfåra

Jonas Aspegren
Jonas Aspegren Foto: Martina Aspegren

Jonas Aspegren är romanförfattaren de stora förlagen har missat. Hans andra egenutgivna bok handlar om en medelålders, nyskild, lite bitter och rätt sorgsen man som på ytan är upptagen av vardagen och dess sysslor. Men som lever framför allt i språket – och vars text åkallar minnet av en sedan länge bortgången bror.

Under strecket
Publicerad

Sysslor

Författare
Jonas Aspegren
Genre
Prosa
Förlag
Vulkan
ISBN
9789163912559

303 s.

Litteraturen är märklig. Här kan man vara fulländat egocentrisk utan att trötta ut andra, som i ett direktumgänge med dem. Man kan bli fängslande, omöjlig att sluta lyssna på – även om, eller just, när man är som mest självupptagen. Skälet ligger hos Boken. Den kan vi läsa i vår egen takt, lägga ifrån oss, begrunda, ta upp på nytt: hantera som vi själva vill, till skillnad från den påträngande verkliga individen framför oss. Boken kan bli en människa som tar oss i anspråk på våra villkor. Och samtidigt svarar den mot vårt behov av att få inblick i det intimaste hos andra. Vi stillar en hunger på andras liv.

Det gäller särskilt med den självbiografiska litteraturen, den som säger: så var det, sådan var jag, sådan är jag. Liksom också med det som numera kallas autofiktion. Jag har lite svårt för termen, men den talar hursomhelst om något annat än självbiografi eller memoarer. Om självbiografin speglar den som skriver skapar autofiktionen den. Och här kan författaren förmedla sitt gäckande dubbla budskap, det här är jag/det här är inte alls jag. Många författare kallar numera också gärna sina autofiktioner för romaner.

Annons
Annons

Det gör inte Jonas Aspegren, hans jagberättelser saknar undertitlar och hans titlar är ettordiga, nerskruvat vardagliga. Ett knappt år efter debuten med ”Hemläxan”, en 15-årings dagbok från ett halvt tidlöst Dalarna och med ett mycket speciellt språkligt skimmer, kommer nu hans andra bok, ”Sysslor…”. Också den är utgiven av Vulkan, specialiserade på egenutgivning. Och även här rör det sig om en form av dagbok – av samma person som i ”Hemläxan”?

Aspegren fortsätter att utveckla ett personligt språk till ett slags livsrum, som om livet levs bäst i det skrivna språket. Jaget här, kallat Jonas, är nu medelålders, nyskild, lite bitter och rätt sorgsen, upptagen av vardagssysslor med lägenhet, två tonårsbarn och katt. Mellan hemsysslorna promenerar han till kaféer i Stockholm där han skriver och läser, och sysslorna med orden, egna och andras, blir utflykter ur ett enahanda liv. Fast vardagens enahanda verkar han trivas med – av nödvändighet men också tack vare sin läggning – och läsa och skriva stärker vardagen och gör honom själv ny i den. Här är boken stark, Jonas samtalar lika mycket med sig själv som med åtskilliga andra författare vars böcker han i läsningen av dem uppfinner och förändrar – som i de precisa och drömlika partierna om Fredrika Bremers roman ”En dagbok” eller Almqvists novell ”Det går an”.

Jonas talar också med sin katt på ett egenuppfunnet språk – som kattälskare har jag aldrig läst en bok som lyckas gestalta det besynnerligt kattaktiga så känsligt och roligt. Blandningen av undflyende och närmande, intimitet och främlingskap hos en katt fångas på pricken. Är katten bokens tänkta läsare?

Annons
Annons

Men nog ändå inte. En länk mellan Aspegrens båda böcker är en äldre bror. I den första boken var han en fixstjärna i vuxenblivandet, beundrad och rätt brutal. I den nya boken är han död sedan länge. Är ”Sysslor...” riktad till brodern? ”Död bror läser dolt budskap” heter det på ett ställe och författaren frågar sig ”Är min tilltänkte läsare när allt kommer omkring min egen bror”. I företalet till ”Amorina” tänkte sig Almqvist att böcker trycks för att ge de döda ro i graven. Men i ”Sysslor...” handlar det i så fall mer om ett återuppväckande, en dialog med en död inom sig, kanske också om att göra själva döden produktiv. Fast inte utan ett sorgset tvivel. ”Dold bror läser dött budskap” varierar Apegren sin formel i en missmodig stund.

Det kan låta tungsint men ”Sysslor...” är ingen tungsint bok. Den är humoristisk, vital, med sina snabba övergångar mellan täta omvärldsiakttagelser och korta självreflektioner, mellan vildsint fantasifullhet och naken enkelhet. Som när det heter: ”Om mina barn är porten ut i världen är skrivandet och läsandet porten in. Hade jag inte det skrivna språket skulle jag gå i bitar tänker jag”.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons