Annons

Lars Lönnroth:Humanistiska vikingar gick i Alexanders spår

Humanism och nordisk forntid är inte en självklar kombination, men faktum är att det går att ­spåra en humanistisk livshållning i den fornnordiska kulturen – med Alexander den store som förebild.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Fornnordisk kultur förknippas ofta med vikingar som blotar till Odin och Tor och sätter stridsyxan i skallen på sina fiender. Sådana råskinn brukar knappast ses som humanismens främsta företrädare. Blott barbariet var en gång fosterländskt, som Esaias Tegnér så riktigt observerade, och det är förvisso sant att den klassiska humanismen och dess människoideal kom senare till Norden än till Sydeuropa.

Dock fanns det en fornnordisk humanism, och en livskraftig sådan, speciellt i Västnorden, och framför allt på Island under 1100-talet och 1200-talet. Man påminns om detta när man läser en aktuell doktorsavhandling i nordiska språk från Stockholms universitet, Joakim Petterssons Fri översättning i det medeltida Västnorden (Stockholm Studies in Scandinavian Philology). Den text som här står i centrum är den fornisländska sagan om Alexander den store, en översättning i sagastil av den franske medeltidsförfattaren Gautier de Châtillons latinska hexameterepos ”Alexandreis”, som hör till 1100-talets främsta humanistiska verk. Innan jag kommer in på den texten bör begreppen redas ut en smula.

Annons
Annons
Annons