Annons
X
Annons
X

Humanisterna tar barns religionsfrihet på allvar

REPLIK | LIVSÅSKÅDNING

Humanisternas konfirmation är inte en konfirmation i religiös mening, eftersom ingenting annat än vuxenblivandet konfirmerats.

Åratal av bibeltolkning verkar till slut ha tagit ut sin rätt, för häromdagen besvarade prästerna Maria Klasson Sundin och Carl Henric Svanell Humanisternas annonskampanj där vi hävdar att alla barn har rätt till religionsfrihet med ett bestämt ”Nej! Alla barn har rätt till religionsfrihet!” (Brännpunkt 25/4). Tyvärr har artikelförfattarna feltolkat och förvanskat Humanisternas åsikter i frågan till den grad att artikeln är svår att bemöta.

Humanisterna har i en annonstext tagit ställning för barns rätt till religionsfrihet, i enlighet med Barnkonventionen och FN:s deklaration för mänskliga rättigheter genom annonscitatet:

Annons
X

”Jag tycker barn skall ges en rimlig möjlighet att själva komma fram till vad de tror på. Att stämpla barn med en viss livsåskådning är en kränkning av dem som individer. Religionsfrihet bör gälla alla, oavsett ålder.”

Vi vill med vår kampanj peka på det olämpliga i att man stämplar barn med en religiös tillhörighet tidigt, ibland redan från födseln, trots att barnen ännu inte hunnit forma sig en egen uppfattning. I vissa religioner och traditioner ingår till och med fysisk märkning av könsorganet (omskärelse).

Förbundet Humanisterna anser att det vore rimligare att barnet själv får välja eventuell religiös tillhörighet vid en högre ålder. Det är detta som är religionsfrihet – att alla individer ska ha egen frihet att välja religion och livsåskådning.

Om vuxna talar om barn som kristna barn, muslimska barn etc., då visar det på en inställning där barn inte själva väljer, utan där de föds och uppfostras in i en livsåskådning. Det är bättre att använda det korrekta uttrycket ”barn med kristna/muslimska föräldrar”.

Klasson Sundin och Svanell skriver ”Att, som förbundet Humanisterna, vilja frånkänna barn möjligheten att tillhöra en religiös organisation eller utöva dess ritualer står i direkt strid med Barnkonventionen.”

Tolkningen av Humanisternas budskap är bisarr. Varje förälder har en självklar rätt att uppfostra sina barn efter bästa förmåga och enligt de principer föräldrarna själva valt (så länge det inte handlar om vanvård). För en kristen förälder kanske det här innebär kyrkans barntimmar, körsång och kyrkobesök, vad man väljer är personligt och olika för olika föräldrar.

Däremot riktar vi oss till de religiösa samfunden och undrar om ett medlemsantal uppumpat av anslutna som inte själva valt att gå med verkligen är värt mer än barns åsiktsfrihet – varför inte våga låta barnen välja själva? Det är en rumphuggen frihet att behöva aktivt ta ställning till att lämna ett medlemskap som man själv inte ingått. Svenska kyrkan borde begära ett aktivt samtycke av alla som fyller 18 år, annars tas de bort ur medlemsregistret. Humanisterna tar detta ansvar gentemot barn genom ha en minimiålder på 16 år för medlemskap.

Detta hindrar självklart inte att barn följer med sina föräldrar när de praktiserar sin livsåskådning. Inte heller att föräldrarna leder sina barn, när barnen utövar den rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet som det står om i Barnkonventionen. Och inte heller att föräldrarna fostrar sina barn, överför normer och värderingar, i enlighet med sin personliga övertygelse.

Klasson Sundin och Svanell skriver vidare att Humanisterna ”länge kämpat för att få räknas som trossamfund”. Inte heller det är sant. Humanisterna har aldrig kämpat för att få bli ett trossamfund (som enligt lag definieras som en gemenskap för religiös verksamhet, i vilken det ingår att anordna gudstjänst). Den sekulära humanismen är ingen religion. Däremot kräver vi det självklara: att staten ska behandla alla livsåskådningar lika, oavsett om de är religioner eller inte. Staten bör inte öronmärka särskilda pengar i statsbudgeten för dem som tror på övernaturliga krafter eller en gud. Det är verksamhet som ska kunna få statligt stöd, inte trossatser.

De två prästerna påtalar att Humanisterna ordnar både barnvälkomnande och ”humanistisk konfirmation”, det vill säga sommarläger för ungdomar där existentiella frågor och mänskliga rättigheter diskuteras utan präster som handledare. Men detta är inte en konfirmation i religiös mening, eftersom ingenting annat än vuxenblivandet konfirmerats. Humanisternas sommarläger avslutas inte heller med någon ritual där man förväntas ”bekänna sig” till sekulär humanism. Så detta kan helt enkelt inte jämställas med kyrkans konfirmationsläger.

Förutom sekulära vigslar och begravningar utför Humanisterna också barnvälkomnanden, en ceremoni där föräldrarna firar sitt barn och välkomnar det till familjen. Det talas aldrig om att barnet är sekulärhumanist eller ”upptas” i den sekulärhumanistiska livsåskådningen och barn kan inte, som sagts, bli medlem i Humanisterna. Det kan alltså inte likställas med det kristna dopet på något sätt, vilket skribenterna vill göra gällande. Istället är barnvälkomnande en högtid för familjen som inte innehåller några fasta ritualer, utan utformas specifikt för varje familj.

Vi tycker att barn ska ges en rimlig möjlighet att själva komma fram till vad de tror på, och vi menar verkligen inte att vägen dit är att isolera barn från religion och tradition. Särskilt i dagens Sverige där vi berikats med många nya kulturella och religiösa perspektiv krävs tvärtom att vi möter flera livsåskådningar under skolgång och uppväxt. Det är därför vi är bestämda motståndare till religiösa friskolor, i vilka barn isoleras från andra perspektiv och bara möter en enda religion.

Den obligatoriska skolan ska vara konfessionsfri och inte premiera en viss livsåskådning före någon annan. Därför är det djupt olyckligt att Svenska kyrkan nu spelar Sverigedemokraterna i händerna och förespråkar en ändring i skollagen där utbildningen i skolan inte längre ska vara konfessionsfri utan att ”vissa enstaka konfessionella inslag” (läs kristna) ska vara tillåtna.

Avslutningsvis håller vi fullt och fast med Klasson Sundin och Svanell: ”Religionsfriheten ska gälla för alla, oavsett ålder. Det gäller både rätten att välja och rätten att utöva religion och övertygelse, frihet till och frihet från. Detta tror vi är viktiga komponenter i det att leva i ett pluralistiskt och tolerant samhälle.” Men synar man prästernas text närmare visar det sig att det de kallar ”religionsfrihet för barn” bara verkar betyda ”religionsfrihet för föräldrar”. Vi menar att istället att fokus måste ligga på individen, på barnens mänskliga rättigheter.

EMILIA ERICSON

människorättsvetare med inriktning på barnrätt

ULF GUSTAFSSON

civilingenjör

PATRIK LINDENFORS

forskare i evolutionsbiologi vid Stockholms universitet

CHRISTER STURMARK

författare till ”Upplysning i det 21:a århundradet”

Samtliga är ledamöter I Humanisternas styrelse

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X