Perfect Guide

Hugo Rehnberg: Skadeglädje är bäst i små doser

Hör skvaller om en framgångsrik branschkollega som skitit i det blå skåpet. Några ödesdigra misstag och nu är hela karriären i gungning. Medan historien sjunker in sprider sig ett märkligt välbehag i kroppen.

Annons

Kvarten senare får jag ångest. Vad är det för jävla reaktion? Att bli glad över en annan människas olycka. Mannen har säkert familj; barn som inte begriper varför pappa plötsligt ligger hålögd i soffan, oförmögen till att ens gå ut med hunden. Misstagen var egentligen inte särskilt ögonbrynshöjande, mest olyckligt tajmade. Det hade lika gärna kunnat hända mig.

Skadeglädje är aldrig vackert.

Fransmännen kallar det joie maligne, ett slags diabolisk njutning som uppstår när andra far illa. Engelsmännen saknar ett vettigt ord och använder sig istället av tyskans mustiga schadenfreude.

Schadenfreude är att temporärt förvandlas till psykopat. Att avhumanisera och förlora empatin. Exakt så som psykopater ser på andra människor. Hela tiden. Den mörka triaden – psykopaten, narcissisten och den machiavelliska personligheten – känner skadeglädje betydligt oftare än andra. Men alla trillar dit ibland. Det är ju en tröst.

Att se andra lida känns bra, skrev Nietzsche, och kallade skadeglädje för en synnerligen mänsklig reaktion. Schopenhauer, däremot, betraktade schadenfreude som ett tecken på någons mörka hjärta och moraliska värdelöshet. Det är lite väl hårt.

I Japan säger man att ”andras olycka smakar som honung”.

Homer Simpson är ett bra exempel. I ett avsnitt ska präktiga grannen Ned Flanders öppna en butik för vänsterhänta. I Homers fantasi ges han tre önskningar. Första önskningen är att Flanders butik inte får några kunder. I nästa drömscenario står Flanders på bara knän och ber fogden att inte beröva honom allt han har. I sista önskningen står Flanders barn gråtande runt pappans gravsten. Då rycker Homer till i soffan: ”too far”. Och så återvänder han till bilden av den folktomma butiken.

Det är precis som med honungskonsumtion. Små doser är okej, men överdriven skadeglädje leder bara till illamående.

Till Toppen