SvD Perfect Guide
Annons

Hugo Rehnberg: Jag ber till Gud att vi ska slippa bli hajföda

Text: Hugo Rehnberg - 17 januari 2020

Strax norr om Azorerna skakar det till. Det känns som om planet faller ljudlöst i några sekunder innan vingarna åter får luft under sig. En kvinna kvider, ett ilsket dubbelpling i högtalarna och skylten med säkerhetsbältet tänds.

Piloten förklarar att vi hamnat i ”clear-air turbulence”. Har aldrig hört uttrycket tidigare men prefixet ”clear air” låter olycksbådande. En rödhårig flygvärdinna i blåröd scarf och tablettask på huvudet spänner fast sig. Hon stirrar rakt fram. Möter inga blickar. Är det för att ingen ska se skräcken i hennes ögon?

Jag har lyckats tygla min flygrädsla det senaste decenniet, men det har bara gått några dagar sedan kraschen i Teheran och vi befinner oss mitt över Atlanten. Planet kränger till igen och mina nerver skenar.

Intill sitter min fru och min son. Båda sover. Hur kan de sova sig igenom detta? Ska jag väcka dem för ett eventuellt farväl, en sista kram? Förklara att de gemensamma åren varit de bästa i mitt liv. Å andra sidan, så oerhört mycket skönare för dem att slippa dödsångesten.

Kramar krampaktigt om mina armstöd och försöker tänka rationellt. Jag vet ju att turbulens ytterst sällan leder till krasch. Men ytterst sällan är inte samma sak som aldrig.

Annons
Annons

Kanske be lite. Brukar hävda att jag är ateist men vem ber man egentligen då till? Richard Dawkins? Björn Ulvaeus?

Som så många andra icke-troende i nöd vänder jag mig – i brist på annat – till Gud. Knyter mina händer och läser Fader vår tyst för mig själv. Två gånger. Den sitter som ett berg sedan konfirmationen. Otroligt egentligen. Precis som morsealfabetet från lumpen.

Ett barn strax bakom mig gråter. Jag försöker telepatera med himlens och jordens skapare. Om min familj bara slipper bli hajföda ska jag sluta skämta om jungfrufödslar, häxbränningar och andra religiösa stolligheter. Lovar att följa med mamma och lyssna på Oscars kyrkokör någon gång också. Med tanke på de senaste 30 årens totala nonchalans från min sida borde Gud Fader inte bry sig, men å andra sidan är det en stryktålig jävel. 

Tänker på församlingen min kollega Elin pratade om. De som hjälper prostituerade och narkomaner i Stockholm city med mat och husrum. Istället för att köpa skepparkavajen på Mr Porter, som jag definitivt inte behöver, ska jag skänka motsvarande summa till dem. Om jag kommer ur den här metallfågeln helskinnad vill säga. 

Plötsligt väcks jag ur mina tankar av dubbelplinget i högtalarna. Lampan släcks. Den rödhåriga knäpper upp sitt säkerhetsbälte och ler mot mig. 

– It’s ok now, sir.

Hugo Rehnberg är aktuell med boken I huvudet på Hugo.

Annons