Perfect Guide

Hugo Rehnberg: ”Konsten att äga sin skam”

Min kompis och jag skulle sjunga en specialskriven låt på ett bröllop, men några dagar före kalaset fick han kalla fötter och ville dra sig ur.

Annons

– Det är för många pruttskämt, för mycket buskis och dessutom låter det för jävligt, säger han.

– Sluta gnäll, det är kul. Brudparet kommer bli jätteglada.

– Jag vill inte bli utskämd. Du har någon självutplånande filosofi – ju större skam man utsätter sig för, desto finare är gåvan.

– Absolut, så är det ju. Lite skamkänslor är bra för dig, det ruskar om din vadderade tillvaro. Vi kliver på vid efterrätten, folk kommer vara salongsberusade och bli tacksamma över att slippa ännu ett spontantal från en gammal faster.

– Men hur kan du inte skämmas för det här? Är du psykopat?

Jag tror inte det. Däremot kanske lite masochistisk.

Det är mycket skam nu. Flygskam, shoppingskam, köttskam. Därför är det viktigare än någonsin att kunna hantera denna sociala regleringsfunktion. Framför allt gäller det att inte bli uppäten av skammen.

I mina ögon finns ett slags skamlöshet som är nära besläktad med tapperhet. Man är rädd inför en viss situation eftersom den innebär kritiskt granskande blickar och kanske någon nedsättande kommentar. Men man gör det ändå. Och har man utsatt sig för situationen tillräckligt många gånger har man absorberat och accepterat känslan. Då kan ingen tränga igenom ens rustning.

Jag brukar tänka på det där när jag joggar genom Stockholm tidiga helgmorgnar. Då blir man nämligen vittne till mängder av walk of shames. Alltså, alla de killar och tjejer som tillbringat en stund i någon annans säng och nu smyger hem till sitt. Folk tacklar den där promenaden på olika sätt. Det finns de som hukar skamset längs husväggarna, påtagligt obekväma i gårdagens kläder. Sen finns det såna som håller huvudet högt och ler mot mig med sina högklackade skor i handen. De förstår att jag förstår, men de inser också att jag är djupt avundsjuk på deras femplus-natt eftersom jag troligtvis haft en Netflix-kväll som slutade vid halv elva.

De äger sin skam.

Till Toppen