Annons

Der ferne KlangHovkapellet spelar skjortan av erotiskt laddad tragedi

”Der ferne Klang” med Agneta Eichenholz som Grete.
”Der ferne Klang” med Agneta Eichenholz som Grete. Foto: Monika Rittershaus

Hovkapellet har aldrig låtit bättre än i ”Der ferne Klang” – en erotiskt laddad sekelskiftestragedi som i Christof Loys tolkning hämtar inspiration från Ingmar Bergman.

Under strecket
Publicerad

En gammal man kröns med en rosenkrans och solar sig i applåder, men när han upptäcker att man driver med honom bryter han ihop i förtvivlan. Drömpantomimen i Christof Loys filmiska iscensättning av ”Der ferne Klang” kunde vara hämtad ur Ingmar Bergmans ”Smultronstället” – med Isak Borgs doktorspromoveringoch ger en nyckel till tolkningen av Franz Schrekers vildvuxet erotiska sekelskiftestragedi.

”Den avlägsna klangen”, som titeln lyder på svenska, handlar nämligen om självförverkligande och verklighetsflykt på det riktiga livets och kärlekens bekostnad. Kanske också om dödslängtan. Kompositören Fritz (Daniel Johansson) jagar en fjärran klang, och hämtar stoffet till sitt livsverk ur tillbakablickar på sitt eget och den övergivna flickvännen Gretes (Agneta Eichenholz) lidande. Vi ser Grete säljas till värdshusvärden av sin försupne far (Johan Rydh), förvandlas till alkoholiserad kurtisan på en lyxbordell i Venedig och ta klivet ut i gatuprostitution. När paret återförenas är Fritz opera färdig – och allt är försent.

Annons
Annons
Annons