Annons
X
Annons
X
Sverige
Kommentar

Gunilla von Hall: Hotfulla moln över asylrätten när gränskontroller förlängs

Gränskontrollerna förlängs och kritiken haglar igen. Men det är inte bara jobbpendlare i Öresundsregionen som kan komma att lida. På spel står också asylrätten och krigsflyende människors chans att få en fristad.

Svenskt flykting­mottagande
Foto: Johan Nilsson/TT

GENÈVE Rapporteringen kring de förlängda gränskontrollerna handlar nästan uteslutande om jobbpendlarna, det ekonomiska priset i Öresundsregionen och undermåliga kontroller av lastbilar och bilar. Våra bekymmer, våra trångmål, våra förluster.
Men var finns intresset för asylrätten och livshotade människors rätt till fristad?
Gränskontrollerna är rent politiskt inte något hinder för flyende människor att söka asyl. En syrisk eller afghansk flykting som kommer till Malmö eller Helsingborg kan fortfarande söka politisk asyl.

Men gränspoliser känner inte alltid till flyendes rätt att söka en fristad, förstår inte deras språk eller har aldrig hört talas om krig i landet de kommer ifrån.

Det kompliceras av att flertalet flyende inte har pass eller id-handlingar, och kanske är upprivna intill panikens gräns.

Annons
X

Så det blir nobben innan de får en rimlig chans.

– Vi har talat med gränsvakter i Tyskland som inte ens kände till att det fanns något som hette asylrätt, säger en flyktingansvarig vid FN jag pratar med några timmar efter beskedet från EU:s ministerråd på fredagen.

Gränskontrollerna kan därför sägas underminera rätten att söka asyl. I värsta fall utgöra ett brott mot asylrätten. Det är inte ord som traditionellt generös svensk flyktingpolitik vill förknippas med.

Å andra sidan hamnade Sverige i ett orimligt läge förra året då 163 000 människor sökte asyl, nästan dubbelt så många som under 1992 då Balkankrigen rasade som värst. Det är begripligt att Sverige och svenska myndigheter behövde en andningspaus och tidsfrist för att hantera en kaotisk situation.

Men sedan dess – hösten 2015 och våren 2016 – har scenen förändrats dramatiskt. Under perioden augusti, september och oktober sökte 78 personer asyl i samband med passkontrollerna. Det kan jämföras med totalt 5411 personer som sökte asyl i Sverige året innan under samma tid. Flyktingströmmen har förvandlats till en rännil.

Det finns med andra ord skäl att ifrågasätta förlängda gränskontroller. Ändå blir kontrollerna nu kvar i ytterligare tre månader. Sannolikt är det signalpolitik för att försäkra sig om att flyktingar avskräcks från att söka sig mot svenska marker.

Och gränskontrollpolitiken löser inte problemet i grunden. Runt 250 000 flyktingar och migranter sitter fast i Italien och Grekland. Instängda som i gigantiska väntrum med närapå noll chanser att komma vidare i ett hermetiskt slutet EU. Och samtidigt i praktiken omöjliga att skicka tillbaka om de inte söker asyl. Möjligen är bara hälften berättigade till politisk asyl.

Men de europeiska planerna på att dela ansvaret för 160 000 flyktingar i en omlokaliseringsplan har floppat. Samtidigt kommer varje dag flera hundra nya flyende till Italiens och Greklands kuster från främst Libyen. Lägren i ett redan knäande Italien sväller.
Detta kommer att ta en ände med förskräckelse om inte EU tar sig samman. Som att hitta legala vägar in i unionen genom utökad vidarebosättning, familjeåterföreningar, humanitära och studentvisum.

Och handen på hjärtat. Hur svårt kan det vara för 500 miljoner människor i världens rikaste länder att dela på ansvaret för runt 150 000 människor på flykt undan krig?

Annons
Annons
X
Foto: Johan Nilsson/TT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X