“Jag är inte en särskilt skicklig affärsman och att driva företag är inte min starka sida. Jag plockar in sånt jag tycker om, som konst och musik”, säger Pelle Lydmar som snart tar den italienska matmarknaden Eataly till Stockholm. Foto: Mathias Nordgren
Design

Hotellkungen blickar framåt

Lydmar vid Humlegården var Sveriges första designhotell. 24 år och många framgångsrika projekt senare tar den musik- och fotofixerade entreprenören Pelle Lydmar matkonceptet Eataly till Sverige – och avslöjar en ny hotellsatsning.

Yoghurt med hemgjord granola, havregrynsgröt med svenska gråpäron, eggs benedict, croissanter med vaniljkräm och bär. Och förstås korvar, skinkor och vällagrade ostar på längden och tvären.

Annons
X

Klockan är halv åtta på morgonen och frukostbuffén står uppdukad på bardisken. Inget konstigt med det, om Strandvägen 1 vore ett hotell.

Men för de som vet att krogarna Strandvägen 1 och grannen Milles drivs av Pelle Lydmar är de färska frukostfrallorna ett lika självklart inslag som den omdebatterade fotokonsten på väggarna.

Pelle Lydmar älskar känslan av hotell. Och det är med samma känsla som drivkraft han arbetar. Så har det varit sedan han i slutet av 1980-talet tog över som hotellchef på det luggslitna Eden Terrace Hotel vid Humlegården. 1993 köpte Pelle Lydmar loss hotellet, döpte om det till sitt eget namn och skapade Sveriges första boutiquehotell. Sedan dess har den i dag 55-årige stockholmaren bland annat etablerat Lydmar på Blasieholmen, injicerat lyxhotell i London och Dubai med skandinavisk hemkänsla och öppnat de två nämnda krogarna på Strandvägen.

Just nu tänker han mest på italiensk mat. Röda Kvarn-biografen på Biblioteksgatan blir nytt kulinariskt högsäte när italienska matmarknaden Eataly flyttar in efter sommaren, med Pelle Lydmar och Salvatore Grimaldi som delägare.

– Jag blev kompis med Salvatore som bland annat äger cykelmärket Bianchi. Han bad mig titta på hans Bianchi Café: ’Jag är industriman och det här med restaurang var inte så lätt som jag trodde. Kan du hjälpa mig?’.

Pelle Lydmar gick in i ett partnerskap och flyttar nu Bianchi närmre Norrmalmstorg. Där på Norrlandsgatan skulle han kunna smita ut köksvägen och hamna på insidan av Eataly:

– Jag gillar idén som i mycket är baserad på att föra en italiensk matlagningstradition vidare. Eataly är inte bara en kommersiell låda utan en känslomässig affärsidé, säger Pelle Lydmar och drar snabbt i sig en espresso.

Insidan fylls av krogar, kaféer, bageri, fisk-, ost- och köttdisk. Trattorian hoppas han ska drivas av Claudio Montanari, familjen som haft krogar i Stockholm sedan tidigt 1970-tal. För Pelle Lydmar sluts cirkeln. Det var hos pappa Montanari i baren på Martini som Pelle fick sitt första restaurangjobb under praktiken på hotellskolan. Det är också därifrån han säger sig ha hämtat mycket av inställningen till krogvärlden:

Jag gillar att flyga under radarn och vill inte trumpeta ut i god tid vad jag gör.

– Italienare är mycket skickligare än svenskar på att driva krog. Helheten, ruljangsen – det är en sådan känsla. Jag kom in där som första jobb och blev inte bara imponerad utan helt omfamnad kring tanken av hur man driver restaurang. Jag blev kvar i två år, säger Pelle Lydmar som just nu sitter mitt uppe i budget- och byggmöten.

Resorna med framför allt sina självbetitlade hotell har gjort honom till inspiratör i branschen. Men i Salvatore Grimaldi har han hittat sin egen mentor:

– Som entreprenör får man aldrig blotta sig och alltid ha alla svar, men som partner kan jag ringa Salvatore och fråga om råd. Jag lyssnar och lär och är väldigt ödmjuk inför att varken Eataly eller Bianchi är mina varumärken.

– Jag älskar högt och lågt och det får aldrig bli för uniformt. Gärna några blåhåriga tanter bredvid unga rockartister, sådant är det härligaste jag vet – folk som bidrar till upplevelsen, säger Pelle Lydmar.
– Jag älskar högt och lågt och det får aldrig bli för uniformt. Gärna några blåhåriga tanter bredvid unga rockartister, sådant är det härligaste jag vet – folk som bidrar till upplevelsen, säger Pelle Lydmar. Foto: Strandvägen 1/Pressbild

Pelle Lydmar tittar ut mot vintervita Nybrokajen. Därborta på andra sidan ligger Lydmar, hotellet som Pelle valde att sälja till Wallenbergfamiljen för tre år sedan.

– Jag sitter kvar i styrelsen, men frigjorde tid och kapital för att göra nya saker. Varumärket är fortfarande mitt, så jag kan öppna hur många Lydmar jag vill. Men jag är glad att hotellet inte hängs upp kring mig som individ. Jag vill att saker ska stå på egna ben.

Lydmar invigdes dock på väldigt skakiga spiror, bara en månad efter investmentbanken Lehman Brothers konkurs. Världens finansmarknader brakade och på Blasieholmen var inte ett enda av de 46 rummen bokade.

– Jag gillar att flyga under radarn och vill inte trumpeta ut i god tid vad jag gör. Men jag hade fått sparken som marknadschef för vilket bolag som helst. Jag gillar att göra precis tvärtom.

Vad gjorde Lydmar vid Humlegården till en sådan succé?

– Det var mina privata intressen som inte kunde hejda sig. Jag är inte en särskilt skicklig affärsman och att driva företag är inte min starka sida. Jag plockar in sådant jag tycker om, som konst och musik. Men jag skapar platser som folk tycks gilla att vara på, antagligen för att jag är en känslomänniska. Just då var min bransch så tråkig. Jag drev hotell med snurrdörr. När jag nämnde ordet livemusik klappade kollegor mig på axeln: ’Musik i lobbyn? Det blir dödsstöten för Eden Hotel!’

Men scenen i lobbyn befolkades: med husband under Peter Nordahls ledning (med en ännu osignad Lisa Ekdahl bakom micken), gig av Blacknussgänget, konstutställningar, poesiuppläsning med Salman Rushdie, samarbeten med Stockholms filmfestival och Stockholm Jazz & Blues.

– Det var alltid cirkus. Jag minns den japanska utställningen J-way. Vi flög in 50 konstnärer, poeter, designers och klubbfolk och brände två och en halv miljon på fyra dagar. Men jag tog aldrig betalt i dörren, varken för utställningar eller banden. Så det bara trillade ut pengar.

Gästlistorna lyste med sitt undantag samtidigt som fritt inträde gav ökat tryck i baren. Men framför allt profilerade sig Eden/Lydmar som Sveriges första boutiquehotell:

– Begreppet fanns inte, det var mer ett beteende som folk inom konst, mode och musik började observera hos varandra. Snart började andra hotell förstå att de kunde ta bättre betalt än ’vanliga’ hotell. Jag sneglade på en handfull, som Morgans i New York och Blakes i London. Men min inspiration från början var bara att det blev trist om man inte kunde blanda in lite skön konst och musik på ett hotell.

– Det är mycket flottare att vara hotell- än krogkille, skrattar Pelle Lydmar.
– Det är mycket flottare att vara hotell- än krogkille, skrattar Pelle Lydmar. Foto: Lydmar Hotel/Pressbild

Mixen mellan mänskliga möten och musik fortsätter. På Strandvägen 1 gästade Petter med vänner en hel månad. Med två självrullande restauranger och två nya projekt i pipeline är Pelle Lydmar redan på väg mot annat. Det lutar åt hotellbranschen igen:

– Det finns två skäl att det byggs så många hotell just nu i Stockholm: hög beläggning och problemet att hyra ut kontorslokaler. Men det blir tufft den dag efterfrågan minskar. Så varför vill jag in i branschen igen? För att jag med min erfarenhet kan fylla ett hotell med 100–150 rum.

Han är just nu på jakt efter en fastighet i Stockholm. Och efter att ha satsat på kultur ser Pelle Lydmar nu sport som Det nya svarta.

– Det handlar inte om monitorer som visar amerikansk fotboll, utan mer som om Nike skulle starta en hotellkedja – snabbt och smart. God, lätt mat och sköna alkoholfria alternativ till whiskyn. Ta modeindustrin; nästan alla haute couture-märken har en sportsektion som växer sig större än de andra kläderna. Men den målgruppen har ingenstans att bo. Känn på den, säger Pelle Lydmar skrattande och sveper sin sista slurk apelsinjuice.

Utforska Perfect Guide Shopping

shopping bag

Shoppa redaktionens favoriter, det bästa inom mode, inredning och skönhet. Exklusiva erbjudanden och samarbeten för våra läsare

TA MIG TILL SHOPPEN!

Till Toppen