Annons
Recension

Människans lott (Ihmisen osa, 2009)Hotakainen låter ingen komma undan sitt ansvar

Prosa Kari ­Hotakainen Människans lott (Ihmisen osa, 2009) Övers: Camilla Frostell 276 s. Brombergs

Under strecket
Publicerad

Kari Hotakainens debutroman ”Löpgravsvägen” var något av en sensation när den kom 2002. Det tycktes som om den finska prosan legat och väntat på en roman av den sorglustiga sorten, en roman som skrev sig förbi det vanliga sceneriet med Koskenkorva och dansbanetango, och rentav vågade nudda vid en språklig isolering och tafatthet, till synes ohjälpliga tillstånd. Hotakainen skrev om äktenskapliga haverier med en inlevelse som hade sin styrka i en mycket riskabel verklighetsuppfattning.

I motsats till sin kollega Arto Paasilinna, som ofta lyckas förvandla sorgens tillbud till akrobatiska flyktsprång eller fiffiga lösningar på egendomliga sammanträffanden, skrev Hotakainen om människor i underläge, i ett land där framgång betydde att man var utvald, hade en position.

Annons
Annons
Annons